Underbara Clara är underbar
"Varje kvinnodag hör man någon som säger, Vad orättvist. Varför finns det ingen mansdag?
Jo därför att 365 dagar om året tillhör de män som styr i världen. De äger varenda dag på hela året. Varför är det så provocerande att det då finns en dag när man reflekterar lite extra över kvinnors situation? Och varför - VARFÖR - måste man poängtera att män har det minsann också svårt, så fort man pratar om att kvinnor kan ha det svårt? Det finns väl ingen feminist som tvivlar på att män har det svårt...
... Varför ska kvinnor driva din frigörelse om inte du tänker driva deras? Jämställdhet är ingen kvinnofråga. Det är en mänsklig rättighet. Det är något som du och jag och alla ska ta ansvar för."
- UnderbaraClara, folkbladet.nu
Tack, Clara. Tack!
Tell her I never could love her
Ingen sa att man blir rädd
Jag gillar sportlov väldigt mycket. Just därför att jag struntar i att sporta så sjukt mycket, jag bara sover. Halv tolv vaknade jag. Frukost: pizza. Stan med marie och ingen jacka. Jag köpte en gul ögonskugga för det är så fint så fin. Jag såg My flera gånger men varje gång var det för sent att ropa eller för långt att springa och himla svårt att ringa när man inte har några pengar på mobileo. Det började regna och jag och Marie satte oss på bibliotekscaféet och mysade, drack kaffe och åt morotskaka och pratad eom life of brian. Efter två timmars fikande träffade vi modern och gick till sushibaren och köpte maaaat! Hem och äta och bli mätt och belåten. Och Anastasia är en otroligt bra film och apelsinchokladkaka är otroligt gott och rooiboste är otroligt varmt. Och Herman är i Hemavan.
Så nu sitter jag här, ensam på mitt rum och längtar efter lite närhet och lite hud och lite annat än bara det här huset. Men jag längtar inte tills skolan för nästa vecka kommer jag göra bort mig. Hjälp.
Du gillar mig för mycket, det måste vara något fel på dig
Jag känner mig en aning ensam och en aning vårhög som jag har en tendens av att alltid bli såhär innan våren riktigt bryter ut. Och när den verkligen är här går jag in i mig själv. Herregud, vi har ju en hel vinter att ta igen.
Låt mig vara, jag kommer ut till er så småningom.
Och alla är så lyckliga och ingen behöver varandra längre och alla tävlar vi i tystnad om vem som är bäst, vem som har finast flickvän och vem som har allra roligast och vem som haft det tyngst. Själv vill jag gärna blunda och hålla för öronen då det sätter igång, men isåfall skulle jag behöva gå runt så jämt och jag vill inte missa någonting. För om man vill sova ska man redan ha gjort, tiden för ide är över och tiden för vakna timmar smyger sig på. Jag skulle vilja vara sådär rökelserökfylld och dansa tills jag faller omkull. Men mamma tycker inte om det. Hon tycker inte om röken som fyller huset och jag gillar inte blåmärkena, för det gör bara ont, det syns ingenting på mig. Och om inte smärtan syns på utsidan kan man inte bevisa den för någon. Men när solen kommer fram ska jag se till att få så mycket huvudvärk som det bara går och så lite till och så ska jag tända den där rökelsen och få ännu lite ondare och mina ögon ska bli alldeles rödspruckna och jag ska snurra tills jag faller. Det blir mitt vårskrik.
Like a pen
Det är så konstigt. Med alla dom där människorna som en gång betytt så oerhört mycket för en. Någon gång i livet har just den där personen betytt allra mest för en, varit den allra viktigaste. En gång i livet kanske man har älskat just den där personen. Och sen gör den plötsligt bara inte det längre. Betyder ingenting. Och man kanske inte bryr sig och man kanske inte tänker på dom hela tiden, men ibland gör man det. Dom där personerna som en gång betytt allra mest för en. Man tänker på dom och det finns fortfarande någonting. Just därför att dom en gång betytt så oerhört mycket. Det är konstigt det där, hur människor bara kan försvinna ur ens liv, liksom bara tyna bort och inte längre vara en del av ens värld.
Jag såg en av dom igår. Och jag tänkte "jag är glad att jag inte känner dig nu, men tack för allt."
Call it off
Igår tog det två timmar att vakna helt. Det är så skönt, så lugnande att ta det i sin egen takt. Älskar det. Sju plusgrader var det och det hade regnat, spöregnat så all snö hade tryckts ihop rejält. Det var varmt i luften och vi tog bussen kvart över tolv in till stan där det droppade och rann och porlade av allt vårvatten. Asfalten var blöt och det luktade friskt. Fika på station, morotskakan var lika god som alltid. Kupan hade fina kläder att erbjuda, en stor kavaj till mig och en grå väst till Herman. Vi blev stiliga.
På kvällen kollade vi på Alice i Underlandet 3D och åt massor av godis, jag, My, Marie och Herman. Det var mycket bra, fast kanske inte så speciell som jag hade väntat mig, för det slog mig att vi inte pratade så mycket om den efteråt. Man har redan sett det där av Tim Burton. Fast faktiskt så tänker jag på den lite grann så här efteråt, det måste ju betyda någonting.
Svenska hollywoodfruar var lika körda i huvudet som vanligt. Men med lite roiboste blir det mesta bra!
Nu sitter jag här i mina älsklingsstrumpbyxor, grå kavaj och skrikrosa naglar, lyssnar på Tegan & Sara och försöker komma på vad jag ska baka eller vad jag överhuvudtaget ska göra idag. Jag är nervös för ettornas projekt och musiken till Williams dopet och samhällskunskapen och jag känner mig en aning rastlös nu när du har åkt. 
Varning för ras
Det smälter.
Can you get me off your mind?
I wanna give you a good song
Vaknade klockan åtta, långsamt och helt i egen takt. Pannkakor med sylt och chokladsås och socker till frukost. NYTTIGT! Sen bara mys med filtar och kuddar och massa skratt och flams och tjafs som alltid med dig. IKSU spa på eftermiddagen, med hela familjen plus Jonas. Himla himla skönt att röra på sig och spänna sina spännismuskler och simma och bada bubbelbad och läsa inredningtidningar och somna på miami beach ( i solrummet) och sen komma ut till verkligheten och märka att solen redan gått ner och bada bland tända ljus och basta och ha all tid i världen på sig. Och äta Cannelloni och Crème brûlée på Le Garage och känna att detta var nog bland det bästa jag någonsin ätit. Och komma hem och känna att fan vilken värd dag, fan vad skönt att göra någontin av sin tid.
I torsdags kom mamma och Marie hem. I fredags hade jag kort kort kort skoldag, käkade lunch på Schmäck. Spelade in kör, kollade riggning i Valhalla, mötte Herman på stan och köpte present till mamma. Åkte hem och firade födelsedag. Hade det helmysigt och åt Nicaraguanska chips (min älsklingsrätt).
Imorgon. Hem till Arvid.
På måndag. Fika och Alice i Underlandet 3D.
Hela tiden. Jag saknar My.
Back in your head
Men så faller man. Fan att man faller för vissa. Vissa jävla idioter som bara förstör och aldrig lämnar en. Inte ens när dom lämnat en gråtande och förstörd och trasig. Fan.
Staying alive
Och jag har lila naglar och jag är trött som en bäver. Mina läppar svider och jag har snart inga pengar på mobilen. Men imorgon slutar jag tidigt och imorgon kommer mamma hem och på fredag fyller hon år och på fredag kommer marie och david och i helgen ska jag sova så mycket att jag får ont i huvudet!
Green apple
Bulle i örat
Två älgar var ute och flög.
Då sa den ena
- Men älgar kan ju inte flyga.
- Va? Jag hör inte, jag har en bulle i örat
Och så störtade dom.
Två älgar var ute och flög.
Då sa den ena
- Varför har du en bulle i örat?
Då svarade den andra
- Det vet jag inte men nu ser jag ingenting
så därför krockade dom med två elefanter som också var ute och flög.
Två elefanter var ute och flög.
Då sa den ena
- Men älgar kan ju inte flyga?
Då svarade den andra
- Jag hör inte, jag har en bulle i örat.
Då sa den första
- Men du är ju ingen älg.
Då svarade den andra
- Nähä...?
Två älgar var ute och flög
Då sa den ena
- Men älgar kan ju inte flyga.
Då sa den andra
- Det kan vi ju visst det.
Och så fortsatte dom.
Eva: Jag försöker hitta en bild på en elefant med en bulle i örat.
Herman: Qué?!
Jag hittade ingen, men jag hittade den här snarlika figuren.
Paranoid och naiv
Och flingorna bara faller och avgaserna färgar snön grå, brun, svart. Det är inte vackert här nu, det är inte vackert i det här landet på vintern. Det är inte vackert.
Jag försöker tänka igenom vad jag vill göra. Jag försöker tänka på fina saker, saker som jag tycker om. Jag försöker rensa huvudet och vara pigg. Men jag har tagit lov för flera dagar sedan och nu fungerar ingenting, bara kroppen som klumpigt försöker följa med och göra som den blir tillsagd.
Vart tog lusten vägen? Vart tog solen vägen? Vart tog allt det fina och nya och spännande vägen? Måste man ständigt vara på jakt efter någonting nytt?
Tiny Taste
Vintern är dum.
Ikväll har jag och My ägnat oss åt att äta västerbottenspajs och andra goda maträtter som finns på en bra buffé, ätit hallonparfait, choklad och druckit te. För att inte tala om all himla samhällskunskap vi har pluggat. Ju mer jag pluggar, desto rörigare blir det. Jag vill bara ha onsdagen ur vägen. Bort med dig. Och hit med lite goa gubbar. Herman och mamma och Marie.
I vårat hus med vita knutar
My, vi flyttar in i ett litet hus med vita knutar. Högt, grönt gräs på gården ska vi ha och blommor i alla dess färger. Spets på syskrinet och en stor och tung symaskin. Och klänningar, långa och korta, vida och tajta ska vi sy av billiga tyger. Och mat ska vi laga och kakor ska vi baka och i köket ska vi sitta i timmar och prata och skratta och bara vara du och jag. Och vänner ska vi bjuda in på fika till vårat hus med vita knutar.
It's for people like you and people like me
Städa städa varje fredag och så varje jul, det tycker jag är kul.
Men aldrig mörda på en lördag för det verkar skumt, det tycker jag är dumt.
Idag när jag vaknade räknade jag veckorna, dagarna tills dess att det finns en chans att snön ska smälta bort. Jag vill ha plusgrader, men när jag räknade kom jag fram till att det är alldeles för långt kvar, för många veckor. Jag hoppas att dom går fort för jag orkar inte vara instängd mer. Och när jag drog upp rullgardinen så snöade det, precis som alla andra dagar. Jag drömmer om sommaren, men det är inte nog.
- Du är ju som inte så "tjejig".
- Jaså? Är jag "killig" eller?
- Nej, du är liksom bara... Evaig.
Jag saknar så mycket. Jag längtar så mycket. För det är väl inte riktigt samma sak, det där med att längta och sakna?
Sagan om konungens årsinkomst
there are people who would
undermine you if they could,
don't let them in.
Igår slutade jag klockan elva. Jag och älsklingsMy gick till sushibaren och ja, åt sushi sedan gick vi runt i snön och affischerade om veteskapslunch på kafé station. Vi blev lite inspirerade och gick till Station och drack kaffe och åt kakor i två timmar, pratade strunt och fina och en aning mindre fina minnen. Jag trivs så bra med dig. Vi gick runt på stan och tittade på heminredning och kom på att vi vill flytta till en mysig liten stuga och göra fint och inreda tillsammans och sitta uppe på kvällarna och dricka te och äta frukost och pyssla på helgerna. Det vill jag, med mina underbara vänner.
Jag handlade godis och tacobröd och satte mig på en långfärdsbuss mot Gräsmyr. Herman och jag lagade mat och kastade vindruvor. Jag spelade av en sträng på Jögges gitarr. Sedan kollade vi på storslagna scener i Sagan om dom två tornen tills vi somnade.
Det bästa med helg är att man får sova hur länge man vill, att man kan ligga kvar i sängen i flera timmar. Och lite extra fint är det ju när man slipper någon som kommer in och säger åt en att t vara på dagen. Väljer man inte det själv? Jo, idag gör vi det.
Ikväll blir det folkmusikfestivalen med My och far min. Fast jag är ju pank så det blir väl ifall ska jag spela på mina stureplansskills och låta pappa betala.
The Ark i högtalarna och snö och grått utanför fönstret. Idag ska jag vara lat.
Hon tittar på mig med en uppgiven blick.
- Nu vill jag inte ha vinter mer, jag menar det verkligen. Jag vill ha långa varma sommarnätter. Jag vill spola fram tiden och hoppa över allt det här.
Jag tittar på henne och ler. Vad mer kan jag göra?
I ett hus vid skogens slut
Fast idag blir ännu bättre. Idag slutar jag klockan elva. Det tycker jag att jag förtjänar, det känns himla bra. Och fika med My och folkmusik och Herman och tacos och godis och mysapysa i stort, tomt hus i skogen.
Det lät bättre när jag tänkte det
Politisk ekonomi är inte min grej. Jag känner mig helt ihålig i huvudet och det är ibland en ganska tokig känsla.
Kvällen igår var så fin. Så skönt att sova. Benen värker nu, när jag är trött och huden blossar under det varma täcket när kinderna långsamt värms upp. Och alla klagar på att det är för kallt och att NU har det gått för långt. Det ska inta vara kallt så här länge, att NU vill dom ha vår. NU?
Jag vill ha vår hela tiden. Och redan i november får jag känslan av att fan nu får det vara nog. I nästan ett halvår går jag runt och känner att fan nu får det banne mig vara nog. Vintern är ful och äcklig och man blir instängd och uttråkad och alla faller ner och dör.
Men livet leker.
Nu cyklar jag iväg. För jag vill cykla.
