I might just run in to you

Så himla fin dag. Sol och cykling till skolan och Moneybrothers desperata kärleksdikter till sin förlorade Joanna skrek i mina öron. Det var vackert. Jag blev glad av att komma till skolan. Det blir jag nästan alltid på måndagar. Man saknar det liksom nästan lite grann i smyg under helgerna som går. Himla fint att bara sitta och läsa och analysera dikter hela svenskan och himla himla bra att våran skola har en sån fin caféteria när skolmaten oftast är mindre bra.
Och himla fint att fota och trolla med utseendet. Fina bilder blev det. Fina lesbiska-puss-bilder som inte alls var lesbiska utan bara väldigt transvestita. Och underbart att äta sjukt onyttig mat och godis till middag och sitta på marken och skratta åt varandras skratt och cykla hem med My i vårsolen och redigera film på Sofiehem och dricka te och skratta och bli så sjukt taggade och bara älska älska älska My.
Och cykla hem efter tio och inte ens bli mörkrädd och Håkan Hellströms falsksång i öronen och min hatkärlek till alla hans texter som gör mig så ont men som jag ändå behöver. I'm just another silly tonåring.


Mysigt!

Fredag var fint. Himla fint och helmysigt. Enkelt liksom. Enkelt med er.
Men sen detta dåliga samvete.
I'll make it up to you somehow. För jag skäms. För jag har aldrig gjort något sånt här förut. Även fast jag bara försökte stå upp för min bästa vän.
Förlåt.
Men det var fint med er.








Vad hände sen?

Jag tror jag slutade tänka i samband med att jag började lyssna på Markus Krunegård.

När ska vi nånsin få se dig le
Bär vatten låt hjärnan va ifred
Du har tänkt tillräckligt
Tänk inte mer.


Jag tror jag lyssnar för mycket på andra. Tror jag är lite för lite mig själv.
Och vart tog allting jag gjorde vägen. Vart tog min musik vägen, vart tog texterna vägen, och vart tog mina skisser, teckningar, kläder vägen? Är jag inte mer än så här?
Jag har slutat läsa. Jag vet inte hur man gör. Jag har glömt bort att tänka.

Du har tänk tillräckligt
Tänk inte mer.


Jag har fått det så bra att jag glömmer att stanna upp och se hur allting blommar runt omkring mig. Jag är bara upptagen av att leva. Och jag kanske nöjer mig så. Fast jag kommer aldrig bli som henne.

Jag fick ett hjärta på handen. Det är utsuddat nu och allt det där är borta nu och jag vill inte veta hur det var. Jag mår illa av att se er. Jag mår illa av att jag ställer mig utanför. Jag är glad att jag inte är med.


Hej tant!

Två av mina bästa vänner blev utskällda av en tant igår för att dom sparkade på en avbruten pinne. Trots att dom sa förlåt fortsatte hon att tjata om alla ungdomar som blir arga och bråkar för att man säger till dom. Mina vänner hade gett sig för länge sedan och försökte vara artiga och säga typ "Förlåt om vi gjorde dig arg" men hon bara malde på om alla crazy tonåringar som är dumma och onda och förstör och sabbar allt.
Hallå där tant! Mina vänner är snälla. Två ytterst fina och snälla pojkar som inte alls är ute efter att bråka och vara onda och förstöra och sabba något för någon. Dom ville bara sparka till en avbruten pinne. Nu vill jag bara veta, hur jävla helig är du själv?


Kalaskul

Sitter i min säng och kollar på Skavlan med Noomi och Ola Rapace och Ola Salo som gäster. Sitter och stör mig lite på Noomi och Ola Rapace och sitter och tycker att Ola Salo inte sjunger riktigt så bra som förut. Synd. Men om ett tag kommer pappa hem med sushi. Jag äter mycket sushi nu för tiden och det är ju väldigt trevligt.
Provet i gehörs -musiklära är överstökat och pojken jag skulle vara med ikväll glömde visst bort mig så jag blir ensam ikväll och då ska jag se till att köpa biljetter till Peace & love och lite flyg/buss/tågbiljetter till sommaren. Man måste ju börja planera i tid (?).
Planera valborg borde jag göra också. Och ta mig en riktigt funderare över musikarfesten. Jag är inte så sugen.


Bland tända ljus och prat och skratt

Förut hade jag och Siri en ständig fredagsrepertoar. Det var inte riktigt meningen tror jag, det bara blev så. Och jag minns hur vi brukade gå och längta efter helgen just för detta. Vi åkte till stan och satte oss på valfritt fik. Oftast Station såklart. Där käpte vi kaffe och ibland en kaka och så satt vi där, bland alla tända ljus och prat och skratt. Utanför föll tunga snöflingor eller tusentals minismå regndroppar. Och där satt vi, i flera timmar och hämtade påtår efter påtår och pratade om allt och ingenting och vi tänkte att fan vad liten den här staden är, kan inte andas, måste ut. Och jag tänkte att vad fan ska jag göra den här helgen? Precis som alla andra helger. Så skönt med paus och samtidigt så ensamt ensamt ensamt. Fast ändå inte, för vi hade ju varandra där bland alla tända ljus och prat och skratt.


Brigitte Bardot

Okej, hej.
Jag är tydligen lik den här utomordentligt tjusiga tanten. I alla fall om man tror på vad franska servitörer säger. Åh, Gösta vad desperata dom måste vara. Men det är ju alltid värt ett försök och alltid lika roligt att få ett sånt där övertaggat och övercharmigt leende som ingen jävel faller för på riktigt.
Bara ganska dumt. Och underhållande.
Okej, hejdå.


Paris

Idag satt jag och fikade med My och Evelina på bäbisapberget. I våran picknickkorg fanns bland annat baguet, vilket fick mig att tänka på dom här underbara dagarna, för en vecka sedan.







































Åh nej, min pojkvän är kär i Johan Palm.

Egentligen borde jag verkligen lägga upp en massa fina och våriga Parisbilder här för det var himla fint där, men jag orkar inte för det är liksom fel dator och så. Och man kan ju gå in på fel dator i och för sig, det är ju inte rätt men man KAN ju göra så.
Nu är det i alla fall vår även i lilla Umeå och jag och vännen min köpte sommarkläder och jag hade fin ögonskugga idag och jag har målat mina naglar i fin fin färg och imorgon är det fredag och ännu en dag närmare sommarlovet.
Men på valborg blir det mys för Mysis!

Men vad ska jag lägga upp för bild här nu då? Det får bli den här.

De Deux Moulins

Ja, så här roligt kan man ha på ett hotellrum efter lite shopping, kulturcentrum, gaybar och Eiffeltorn. Om 20 minuter bär det av till Montmartre och De Deux Moulins. Hoppas att Amelie jobbar ikväll.





What can I do to make you care?











Mitt i smeten.

Jag sitter på ett ofantligt trångt hotellrum mitt i centrala Paris med en syster i sängen som sjunger "Gråt inte Dracula". Jag älskar det redan, staden alltså. Så fint, så grönt, så vimmelkantigt, så hetsigt. Jag älskar den här pulsen men jag skulle ändå gärna vilja prata med favoriten, skulle vilja höra din röst för när man får så här mycket intryck på en gång börjar man sakna väldigt mycket extra och tiden känns mer utdragen och det känns som det var länge sedan jag såg dig. Och inte minst vill jag dela det jag sätt och känt och hört och upplevt idag, vill helst dela med den jag tycker bäst om. Men facebook är också bra och andra underbara vänner är också bra. So I guess jag får leva på att kyparen bjöd ut mig på dans. (nu tackade jag ju virreligen nej men ändå, vi kan ju låtsas att det var hett)

Dumma dumma dumma du. Varför sitter du på tråkiga landet och är tråkigt och inte svarar mig. Dumma dumma dumma du.


La Dispute

Imorgon bär det av till Paris. Nu är nästan allting packat och klart. Alla mina allra tjusigaste kläder. Basker och blommig byxdräkt, kavaj, rött läppstift och nagellack, vårjacka och converse, halsband, örhängen, rosetter och väskor och Parisboken jag fick låna av Hillevi. Och pengar till shopping och mat. Nu sitter och på mitt rum och lyssnar på The Ark och peppar upp den här veckan. Jag känner att Frankrikes vår kan göra mig gott.

Igår var jag på påskmiddag i Kasamark. Där fanns massa gott och massa fint sällskap och söta barn. Hillevi klippte topparna på mig för det behövs och det behövs fortfarande. Men jag blev rätt sugen på att klippa bort allt det här slitna som bara är långt och lockigt och tovigt, inte så fint längre. Det blir nog snart så, bort med det. Sims är ett roligt spel och att packa till paris kan vara oändligt mycket mer roande än vad man tror. Till exempel när ens syster får för sig att en bag är samma sak som en resväska och att hennes och min packning tillsammans skulle få plats i en sån där liten mesbag. Dessutom är det snyggare med resväska. Så jävla snobbig som jag är. Jag vill ha det billigt och snyggt och det funkar oftast, i alla fall i sims för folk har ofta inte samma syn på snyggt som jag. Dom skänker bort sina gamla fula slitna saker och jag springer runt som en galning och letar efter just det.

Jag försvinner när du säger mitt namn. Vad är jag?



It's crazy but it's true

Jag har gått och blivit lilla Eva igen och blivit kär i The Ark. Sånt där kommer väl tillbaka med åren då man föstår att det fan inte alls är töntigt att tycka att The Ark är ett sjukt bra band. Jag menar, vem var det egentligen som slog igenom 2000 och var helt egna och gjorde allt galet som inget svensk band innan gjort och fick alla andra att verka gamla och trista och fega och som fick alla ensamma ungdomar att inse att det fanns en plats även för dom? Var det inte The Ark kanske? JO! Så nu sitter jag stolt och tycker att Ola Salo är riktigt tuff när han sjunger om sjukt töntiga saker, han och hans texter har ju ändå betytt väldigt mycket för mig en gång i tiden. Som en mycket kär vän en gång sa; du har lite svårt att släppa det gamla.

Ibland är jag dum mot dig fast jag egentligen vill vara snäll.
Och ibland föser jag undan dig fast jag egentligen vill vara nära.
Och ibland blir jag arg fast jag egentligen bara är ledsen.


Det blir väldigt ljust av att flytta fram klockan en timme, det tycker jag om. Och det var sol idag. Det tycker jag väldigt mycket om.



House Party

Vad vill ni veta då? Vad borde jag nämna nu när jag inte skrivit här på länge? Fast just det, jag skriver ju inte här för att någon ska bli nöjd. Jag kör på.

Det har varit Umeå Open. Och helt fantastiskt och jag måste säga att det jag njuter mest av är inte musiken eller folkhavet, utan mina vänner. Mina allra käraste vänner.
Torsdag för mig. Joel Alme och Movits. Amanda, Herman, Henrik, Kasper, Pekka, Marie, Cornelia, Leila, Gabban, Lukas. Och en massa dans förstås! Och när vi kom hem slocknade jag som en bäbis i varmaste famn.
Fredag då. Fredagen var grå men väldigt trevlig. Vi spelade Enter Sandman på skolan och sedan plinkilinkade jag på med The boxer. Herman, My, Marie, Rebecka och jag lagade mat och kilade sedan på Umeå Open. Där fanns det inte så mycket bra att se. Förutom Jennie Abrahamsson och Anna Hamilton och dom var fina fina fina, så det var värt och Arvid var ju där såklart så det var fint fint fint men ack så kallt. Klockan ett på fredag natt satt jag ensam i en fåtölj på Idun och kollade på övertaggade killar som spelade skitpunk och älsklingsHerman och älsklingsArvid som blev mos i publiken, och jag frös. Vi åkte hem och nattbuss är dyrt.
Lördag. Mmm.. Lördag! Det är underbart att sova så länge man vill och sedan åka till My och baka cupcakes och battla i Twister och snacka danska, norska, finska och svenska så gott man kan. Och sedan gå hem och äta lassagne och sedan åka till Umeå Open och träffa My och Pekka och Kasper och Henrik och Enya och Leila och Gabban och Amanda och Amanda och en hel del andra och lyssna på Melissa och Salem och Markus och bli ganska så glad av hela grejen bara. Fakstiskt ganska sjukt glad av alla ni fina som får mig att skratta och leva.
Nattbuss är jobbigt när den är mycket sen och kör i 30-40 km/h och när busschauffören säger "nu tänker jag inte köra nå mer så nu får ni gå hem" och det är glashalt och man är ganska fucking trött för klockan är halv fem (egentligen halv fyra) och man fryser ganska mycket.
Det är trevligt med söndagar ibland fast det hade varit ännu bättre om Herman inte blivit ivägsläpad.








(www.overenkoppthe.blogspot.com)


Faller bort

Det var otroligt länge sedan jag skrev någonting här och det är otroligt fint väder ute idag. Himla mysigt att gå Nydala runt med Evelina och himla mysigt att gå hem med Siri. Himla skönt att få känna sol och höra det droppa från taken. I mitt vardagsrum är det varmt, solen lyser in perfekt i nacken och jag vill ha godis. Jag sitter här och kämpar med samhällskunskapsuppgiften för att kunna gå på Mietek Grochers föreläsning ikväll och kunna plugga spanska imorgon och kunna slappna av på UmeåOpen. Jag är lite stressad och lite less och jag har kört fast ganska ordentligt på det här med läxa.
Lite sommarlov nu tack.


Have you ever loved a girl like that?

Ganska fin dag det här ändå. Himla fin dag faktiskt när jag tänker på det. Solen har ju redan gått upp när det är dags att vakna och solen lyser in genom köksfönstret och träffar min rygg. Mm, det blir varmt. Och väldigt mysigt när man har en mamma som går upp tidigt och kan koka te och ställa fram massa marmelad och yoghurt och gott! Och väldigt fint med David Sandström i lurarna på bussen påväg till skolan och solen solen solen! Ganska kallt ute, men solen. Åh, solen. Det påminner mig om någonting fint. Tror det var sommar.
Och på bussen mot Regementet tog dom den ovanliga vägen, den som jag gillar och jag kände bara att nej, det känns inte alls jobbigt att vara tillbaka, tvärtom, skönt med folk och musik och liv istället för mitt ensamma hus och mitt instängda rum.
Dagen gick fort, antagligen för att det enda vi gjorde var att spela musik och titta på när andra grupper soundcheckade och spelade teater och musik och dansade. Och när man ändå slutar halv fem så är det fortfarande ljust ute och det är till och med ljust när man äter middag. Solen.
Ikväll har jag bakat muffins som jag ska ta med mig till skolan imorgon för att hålla humöret upp på mig och mina små söta vänner.

Leila har klippt sig och det är så skönt att ta på. Jag får orgasm i fingrarna.


I could dance all night like I'm a soul boy

Det är liksom det här mellantinget nu. Det är varken riktig vinter eller riktig vår. Jag vaknade ur en mardröm kl tio, det kändes bra, man ska vakna så fort som möjligt när man sover dumt. Glesbygd'n var över förväntningarna igår. Nu hade jag ju inte riktigt några förväntningar, jag vill mest tänka på annat. Men dom var bra och det var så himla skönt att få dansa igen. Det kändes som vår.
Jag åkte till stan vid halv tolv, solen sken och Shout Out Louds skrek i mina öron, så fint. I stan var inte mycket öppet, men en My hittade jag och en rosett hittade jag, den var fin. Jag köpte den.
Hemma bakades chokladmoussetårta som blev ganka misslyckad. Ibland tror jag nog att man ska följa receptet hårdare än andra gånger. Den här var en sån gång. Den blev helt okej.
Imorgon är det på riktigt, då får jag inte slappa, så får jag inte låta mig distraheras, får inte tänka så mycket. Jag är nervös. Och nu är jag så trött att jag skulle kunna stupa rätt upp och ner. Man ska inte vila, då känner man tröttheten och det har jag inte tid med nu. Jag väntar ju på att Herman ska komma hem. Jag har ju väntat i flera dagar.

När David var liten brukade han låna böcker på biblioteket och behålla dom över tiden bara för att det är så roligt att få brev.



Living Room

Idag var jag tvungen att åka till stan och röja upp lite av gårdagens skit. Allt det där knäppa som hände. Jag åkte till stan och träffade Henrik och Arvid och Dennis och Isak och Lo. Jag pratade länge med Henrik, det var skönt, det var länge sadan. Med David och Marie köpte jag en fin kjol på Slumpen. I stan var det aningen för kallt för min vårjacka men sol och barmark. Arvid sa att han för sörsta gången var riktigt glad över att se asfalt och jag sa att jag alltid blir glad av att se asfalt, Lo sa att det är svårt att cykla i slask. Jag har aldrig försökt.
Herman är fortfarande i Hemavan och jag saknar honom sönder och samman. Idag gick det bra, när jag hade annat att tänka på, när jag blev lite distraherad, men det ekar hela tiden inom mig att jag känner mig fruktansvärt tom. Och på vad vet jag inte riktigt.

- Ibland är ilska den enda känslan man kan visa för att allt annat gör så ont.
- Jag vet hur du känner, när man känner sig sådär tom inuti att allt som kan fylla tomrummet är smärta.
- Smärta är bara en högre nivå av njutning.

Make sense.


It's gonna be a hairspray revolution

Så sitter jag här, ensam på mitt rum med en kopp rooibos och spelar sims. Och känner mig ja, ensam. Jag måste nog ändå säga att det inte rikitgt var så här jag hade tänkt mig mitt lov, men det får duga. Jag känner mig en aning vilse och ganska liten i detta vimmel av tankar och minnen och smuts. Min räddning när jag liten var The Ark. Dom levde i en annan värld som jag kunde krypa in och låtsas att jag var en del av. Jag drömde om det stora livet utan fula smutsiga ord och kyliga blickar, ord på avstånd som doftade falskhet. Jag kunde låtsas att jag inte riktigt fanns och det tyckte jag om. För ibland är det så svårt att andas här, så otroligt svårt att andas.

Favorit i repris. Jag våldgästar min systers dator.



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0