Petrur

Idag var jag tvungen att åka till stan och röja upp lite av gårdagens skit. Allt det där knäppa som hände. Jag åkte till stan och träffade Henrik och Arvid och Dennis och Isak och Lo. Jag pratade länge med Henrik, det var skönt, det var länge sadan. Med David och Marie köpte jag en fin kjol på Slumpen. I stan var det aningen för kallt för min vårjacka men sol och barmark. Arvid sa att han för sörsta gången var riktigt glad över att se asfalt och jag sa att jag alltid blir glad av att se asfalt, Lo sa att det är svårt att cykla i slask. Jag har aldrig försökt.
Herman är fortfarande i Hemavan och jag saknar honom sönder och samman. Idag gick det bra, när jag hade annat att tänka på, när jag blev lite distraherad, men det ekar hela tiden inom mig att jag känner mig fruktansvärt tom. Och på vad vet jag inte riktigt.

- Ibland är ilska den enda känslan man kan visa för att allt annat gör så ont.
- Jag vet hur du känner, när man känner sig sådär tom inuti att allt som kan fylla tomrummet är smärta.
- Smärta är bara en högre nivå av njutning.
Make sense.