Petrur

Jag sitter på ett ofantligt trångt hotellrum mitt i centrala Paris med en syster i sängen som sjunger "Gråt inte Dracula". Jag älskar det redan, staden alltså. Så fint, så grönt, så vimmelkantigt, så hetsigt. Jag älskar den här pulsen men jag skulle ändå gärna vilja prata med favoriten, skulle vilja höra din röst för när man får så här mycket intryck på en gång börjar man sakna väldigt mycket extra och tiden känns mer utdragen och det känns som det var länge sedan jag såg dig. Och inte minst vill jag dela det jag sätt och känt och hört och upplevt idag, vill helst dela med den jag tycker bäst om. Men facebook är också bra och andra underbara vänner är också bra. So I guess jag får leva på att kyparen bjöd ut mig på dans. (nu tackade jag ju virreligen nej men ändå, vi kan ju låtsas att det var hett)

Dumma dumma dumma du. Varför sitter du på tråkiga landet och är tråkigt och inte svarar mig. Dumma dumma dumma du.