Petrur

Så sitter jag här, ensam på mitt rum med en kopp rooibos och spelar sims. Och känner mig ja, ensam. Jag måste nog ändå säga att det inte rikitgt var så här jag hade tänkt mig mitt lov, men det får duga. Jag känner mig en aning vilse och ganska liten i detta vimmel av tankar och minnen och smuts. Min räddning när jag liten var The Ark. Dom levde i en annan värld som jag kunde krypa in och låtsas att jag var en del av. Jag drömde om det stora livet utan fula smutsiga ord och kyliga blickar, ord på avstånd som doftade falskhet. Jag kunde låtsas att jag inte riktigt fanns och det tyckte jag om. För ibland är det så svårt att andas här, så otroligt svårt att andas.

Favorit i repris. Jag våldgästar min systers dator.