Petrur

Jag är redan less. En kvart och jag är redan less. Stressen får mig att inte orka, pressen får mig att ge upp. Jag skulle vilja lägga mig under en filt och sova fram till snön har smält, tills man slipper dricka te för att värma upp kroppen, tills alla jävla prov är ur vägen. Jag är så less så less så less. Kommer ändå aldrig någon vart.
Och flingorna bara faller och avgaserna färgar snön grå, brun, svart. Det är inte vackert här nu, det är inte vackert i det här landet på vintern. Det är inte vackert.
Jag försöker tänka igenom vad jag vill göra. Jag försöker tänka på fina saker, saker som jag tycker om. Jag försöker rensa huvudet och vara pigg. Men jag har tagit lov för flera dagar sedan och nu fungerar ingenting, bara kroppen som klumpigt försöker följa med och göra som den blir tillsagd.
Vart tog lusten vägen? Vart tog solen vägen? Vart tog allt det fina och nya och spännande vägen? Måste man ständigt vara på jakt efter någonting nytt?