Call it off
Igår tog det två timmar att vakna helt. Det är så skönt, så lugnande att ta det i sin egen takt. Älskar det. Sju plusgrader var det och det hade regnat, spöregnat så all snö hade tryckts ihop rejält. Det var varmt i luften och vi tog bussen kvart över tolv in till stan där det droppade och rann och porlade av allt vårvatten. Asfalten var blöt och det luktade friskt. Fika på station, morotskakan var lika god som alltid. Kupan hade fina kläder att erbjuda, en stor kavaj till mig och en grå väst till Herman. Vi blev stiliga.
På kvällen kollade vi på Alice i Underlandet 3D och åt massor av godis, jag, My, Marie och Herman. Det var mycket bra, fast kanske inte så speciell som jag hade väntat mig, för det slog mig att vi inte pratade så mycket om den efteråt. Man har redan sett det där av Tim Burton. Fast faktiskt så tänker jag på den lite grann så här efteråt, det måste ju betyda någonting.
Svenska hollywoodfruar var lika körda i huvudet som vanligt. Men med lite roiboste blir det mesta bra!
Nu sitter jag här i mina älsklingsstrumpbyxor, grå kavaj och skrikrosa naglar, lyssnar på Tegan & Sara och försöker komma på vad jag ska baka eller vad jag överhuvudtaget ska göra idag. Jag är nervös för ettornas projekt och musiken till Williams dopet och samhällskunskapen och jag känner mig en aning rastlös nu när du har åkt.