It's crazy but it's true
Ibland är jag dum mot dig fast jag egentligen vill vara snäll.
Och ibland föser jag undan dig fast jag egentligen vill vara nära.
Och ibland blir jag arg fast jag egentligen bara är ledsen.
Det blir väldigt ljust av att flytta fram klockan en timme, det tycker jag om. Och det var sol idag. Det tycker jag väldigt mycket om.
House Party
Vad vill ni veta då? Vad borde jag nämna nu när jag inte skrivit här på länge? Fast just det, jag skriver ju inte här för att någon ska bli nöjd. Jag kör på.
Det har varit Umeå Open. Och helt fantastiskt och jag måste säga att det jag njuter mest av är inte musiken eller folkhavet, utan mina vänner. Mina allra käraste vänner.
Torsdag för mig. Joel Alme och Movits. Amanda, Herman, Henrik, Kasper, Pekka, Marie, Cornelia, Leila, Gabban, Lukas. Och en massa dans förstås! Och när vi kom hem slocknade jag som en bäbis i varmaste famn.
Fredag då. Fredagen var grå men väldigt trevlig. Vi spelade Enter Sandman på skolan och sedan plinkilinkade jag på med The boxer. Herman, My, Marie, Rebecka och jag lagade mat och kilade sedan på Umeå Open. Där fanns det inte så mycket bra att se. Förutom Jennie Abrahamsson och Anna Hamilton och dom var fina fina fina, så det var värt och Arvid var ju där såklart så det var fint fint fint men ack så kallt. Klockan ett på fredag natt satt jag ensam i en fåtölj på Idun och kollade på övertaggade killar som spelade skitpunk och älsklingsHerman och älsklingsArvid som blev mos i publiken, och jag frös. Vi åkte hem och nattbuss är dyrt.
Lördag. Mmm.. Lördag! Det är underbart att sova så länge man vill och sedan åka till My och baka cupcakes och battla i Twister och snacka danska, norska, finska och svenska så gott man kan. Och sedan gå hem och äta lassagne och sedan åka till Umeå Open och träffa My och Pekka och Kasper och Henrik och Enya och Leila och Gabban och Amanda och Amanda och en hel del andra och lyssna på Melissa och Salem och Markus och bli ganska så glad av hela grejen bara. Fakstiskt ganska sjukt glad av alla ni fina som får mig att skratta och leva.
Nattbuss är jobbigt när den är mycket sen och kör i 30-40 km/h och när busschauffören säger "nu tänker jag inte köra nå mer så nu får ni gå hem" och det är glashalt och man är ganska fucking trött för klockan är halv fem (egentligen halv fyra) och man fryser ganska mycket.
Det är trevligt med söndagar ibland fast det hade varit ännu bättre om Herman inte blivit ivägsläpad. 
(www.overenkoppthe.blogspot.com)
Faller bort
Lite sommarlov nu tack.
Have you ever loved a girl like that?
Och på bussen mot Regementet tog dom den ovanliga vägen, den som jag gillar och jag kände bara att nej, det känns inte alls jobbigt att vara tillbaka, tvärtom, skönt med folk och musik och liv istället för mitt ensamma hus och mitt instängda rum.
Dagen gick fort, antagligen för att det enda vi gjorde var att spela musik och titta på när andra grupper soundcheckade och spelade teater och musik och dansade. Och när man ändå slutar halv fem så är det fortfarande ljust ute och det är till och med ljust när man äter middag. Solen.
Ikväll har jag bakat muffins som jag ska ta med mig till skolan imorgon för att hålla humöret upp på mig och mina små söta vänner.
Leila har klippt sig och det är så skönt att ta på. Jag får orgasm i fingrarna.
I could dance all night like I'm a soul boy
Jag åkte till stan vid halv tolv, solen sken och Shout Out Louds skrek i mina öron, så fint. I stan var inte mycket öppet, men en My hittade jag och en rosett hittade jag, den var fin. Jag köpte den.
Hemma bakades chokladmoussetårta som blev ganka misslyckad. Ibland tror jag nog att man ska följa receptet hårdare än andra gånger. Den här var en sån gång. Den blev helt okej.
Imorgon är det på riktigt, då får jag inte slappa, så får jag inte låta mig distraheras, får inte tänka så mycket. Jag är nervös. Och nu är jag så trött att jag skulle kunna stupa rätt upp och ner. Man ska inte vila, då känner man tröttheten och det har jag inte tid med nu. Jag väntar ju på att Herman ska komma hem. Jag har ju väntat i flera dagar.
När David var liten brukade han låna böcker på biblioteket och behålla dom över tiden bara för att det är så roligt att få brev.
Living Room
Herman är fortfarande i Hemavan och jag saknar honom sönder och samman. Idag gick det bra, när jag hade annat att tänka på, när jag blev lite distraherad, men det ekar hela tiden inom mig att jag känner mig fruktansvärt tom. Och på vad vet jag inte riktigt.
- Ibland är ilska den enda känslan man kan visa för att allt annat gör så ont.
- Jag vet hur du känner, när man känner sig sådär tom inuti att allt som kan fylla tomrummet är smärta.
- Smärta är bara en högre nivå av njutning.
Make sense.
It's gonna be a hairspray revolution
Favorit i repris. Jag våldgästar min systers dator.
Underbara Clara är underbar
"Varje kvinnodag hör man någon som säger, Vad orättvist. Varför finns det ingen mansdag?
Jo därför att 365 dagar om året tillhör de män som styr i världen. De äger varenda dag på hela året. Varför är det så provocerande att det då finns en dag när man reflekterar lite extra över kvinnors situation? Och varför - VARFÖR - måste man poängtera att män har det minsann också svårt, så fort man pratar om att kvinnor kan ha det svårt? Det finns väl ingen feminist som tvivlar på att män har det svårt...
... Varför ska kvinnor driva din frigörelse om inte du tänker driva deras? Jämställdhet är ingen kvinnofråga. Det är en mänsklig rättighet. Det är något som du och jag och alla ska ta ansvar för."
- UnderbaraClara, folkbladet.nu
Tack, Clara. Tack!
Tell her I never could love her
Ingen sa att man blir rädd
Jag gillar sportlov väldigt mycket. Just därför att jag struntar i att sporta så sjukt mycket, jag bara sover. Halv tolv vaknade jag. Frukost: pizza. Stan med marie och ingen jacka. Jag köpte en gul ögonskugga för det är så fint så fin. Jag såg My flera gånger men varje gång var det för sent att ropa eller för långt att springa och himla svårt att ringa när man inte har några pengar på mobileo. Det började regna och jag och Marie satte oss på bibliotekscaféet och mysade, drack kaffe och åt morotskaka och pratad eom life of brian. Efter två timmars fikande träffade vi modern och gick till sushibaren och köpte maaaat! Hem och äta och bli mätt och belåten. Och Anastasia är en otroligt bra film och apelsinchokladkaka är otroligt gott och rooiboste är otroligt varmt. Och Herman är i Hemavan.
Så nu sitter jag här, ensam på mitt rum och längtar efter lite närhet och lite hud och lite annat än bara det här huset. Men jag längtar inte tills skolan för nästa vecka kommer jag göra bort mig. Hjälp.
Du gillar mig för mycket, det måste vara något fel på dig
Jag känner mig en aning ensam och en aning vårhög som jag har en tendens av att alltid bli såhär innan våren riktigt bryter ut. Och när den verkligen är här går jag in i mig själv. Herregud, vi har ju en hel vinter att ta igen.
Låt mig vara, jag kommer ut till er så småningom.
Och alla är så lyckliga och ingen behöver varandra längre och alla tävlar vi i tystnad om vem som är bäst, vem som har finast flickvän och vem som har allra roligast och vem som haft det tyngst. Själv vill jag gärna blunda och hålla för öronen då det sätter igång, men isåfall skulle jag behöva gå runt så jämt och jag vill inte missa någonting. För om man vill sova ska man redan ha gjort, tiden för ide är över och tiden för vakna timmar smyger sig på. Jag skulle vilja vara sådär rökelserökfylld och dansa tills jag faller omkull. Men mamma tycker inte om det. Hon tycker inte om röken som fyller huset och jag gillar inte blåmärkena, för det gör bara ont, det syns ingenting på mig. Och om inte smärtan syns på utsidan kan man inte bevisa den för någon. Men när solen kommer fram ska jag se till att få så mycket huvudvärk som det bara går och så lite till och så ska jag tända den där rökelsen och få ännu lite ondare och mina ögon ska bli alldeles rödspruckna och jag ska snurra tills jag faller. Det blir mitt vårskrik.
Like a pen
Det är så konstigt. Med alla dom där människorna som en gång betytt så oerhört mycket för en. Någon gång i livet har just den där personen betytt allra mest för en, varit den allra viktigaste. En gång i livet kanske man har älskat just den där personen. Och sen gör den plötsligt bara inte det längre. Betyder ingenting. Och man kanske inte bryr sig och man kanske inte tänker på dom hela tiden, men ibland gör man det. Dom där personerna som en gång betytt allra mest för en. Man tänker på dom och det finns fortfarande någonting. Just därför att dom en gång betytt så oerhört mycket. Det är konstigt det där, hur människor bara kan försvinna ur ens liv, liksom bara tyna bort och inte längre vara en del av ens värld.
Jag såg en av dom igår. Och jag tänkte "jag är glad att jag inte känner dig nu, men tack för allt."
Call it off
Igår tog det två timmar att vakna helt. Det är så skönt, så lugnande att ta det i sin egen takt. Älskar det. Sju plusgrader var det och det hade regnat, spöregnat så all snö hade tryckts ihop rejält. Det var varmt i luften och vi tog bussen kvart över tolv in till stan där det droppade och rann och porlade av allt vårvatten. Asfalten var blöt och det luktade friskt. Fika på station, morotskakan var lika god som alltid. Kupan hade fina kläder att erbjuda, en stor kavaj till mig och en grå väst till Herman. Vi blev stiliga.
På kvällen kollade vi på Alice i Underlandet 3D och åt massor av godis, jag, My, Marie och Herman. Det var mycket bra, fast kanske inte så speciell som jag hade väntat mig, för det slog mig att vi inte pratade så mycket om den efteråt. Man har redan sett det där av Tim Burton. Fast faktiskt så tänker jag på den lite grann så här efteråt, det måste ju betyda någonting.
Svenska hollywoodfruar var lika körda i huvudet som vanligt. Men med lite roiboste blir det mesta bra!
Nu sitter jag här i mina älsklingsstrumpbyxor, grå kavaj och skrikrosa naglar, lyssnar på Tegan & Sara och försöker komma på vad jag ska baka eller vad jag överhuvudtaget ska göra idag. Jag är nervös för ettornas projekt och musiken till Williams dopet och samhällskunskapen och jag känner mig en aning rastlös nu när du har åkt. 
Varning för ras
Det smälter.
Can you get me off your mind?
I wanna give you a good song
Vaknade klockan åtta, långsamt och helt i egen takt. Pannkakor med sylt och chokladsås och socker till frukost. NYTTIGT! Sen bara mys med filtar och kuddar och massa skratt och flams och tjafs som alltid med dig. IKSU spa på eftermiddagen, med hela familjen plus Jonas. Himla himla skönt att röra på sig och spänna sina spännismuskler och simma och bada bubbelbad och läsa inredningtidningar och somna på miami beach ( i solrummet) och sen komma ut till verkligheten och märka att solen redan gått ner och bada bland tända ljus och basta och ha all tid i världen på sig. Och äta Cannelloni och Crème brûlée på Le Garage och känna att detta var nog bland det bästa jag någonsin ätit. Och komma hem och känna att fan vilken värd dag, fan vad skönt att göra någontin av sin tid.
I torsdags kom mamma och Marie hem. I fredags hade jag kort kort kort skoldag, käkade lunch på Schmäck. Spelade in kör, kollade riggning i Valhalla, mötte Herman på stan och köpte present till mamma. Åkte hem och firade födelsedag. Hade det helmysigt och åt Nicaraguanska chips (min älsklingsrätt).
Imorgon. Hem till Arvid.
På måndag. Fika och Alice i Underlandet 3D.
Hela tiden. Jag saknar My.
Back in your head
Men så faller man. Fan att man faller för vissa. Vissa jävla idioter som bara förstör och aldrig lämnar en. Inte ens när dom lämnat en gråtande och förstörd och trasig. Fan.
Staying alive
Och jag har lila naglar och jag är trött som en bäver. Mina läppar svider och jag har snart inga pengar på mobilen. Men imorgon slutar jag tidigt och imorgon kommer mamma hem och på fredag fyller hon år och på fredag kommer marie och david och i helgen ska jag sova så mycket att jag får ont i huvudet!
Green apple
Bulle i örat
Två älgar var ute och flög.
Då sa den ena
- Men älgar kan ju inte flyga.
- Va? Jag hör inte, jag har en bulle i örat
Och så störtade dom.
Två älgar var ute och flög.
Då sa den ena
- Varför har du en bulle i örat?
Då svarade den andra
- Det vet jag inte men nu ser jag ingenting
så därför krockade dom med två elefanter som också var ute och flög.
Två elefanter var ute och flög.
Då sa den ena
- Men älgar kan ju inte flyga?
Då svarade den andra
- Jag hör inte, jag har en bulle i örat.
Då sa den första
- Men du är ju ingen älg.
Då svarade den andra
- Nähä...?
Två älgar var ute och flög
Då sa den ena
- Men älgar kan ju inte flyga.
Då sa den andra
- Det kan vi ju visst det.
Och så fortsatte dom.
Eva: Jag försöker hitta en bild på en elefant med en bulle i örat.
Herman: Qué?!
Jag hittade ingen, men jag hittade den här snarlika figuren.
Paranoid och naiv
Och flingorna bara faller och avgaserna färgar snön grå, brun, svart. Det är inte vackert här nu, det är inte vackert i det här landet på vintern. Det är inte vackert.
Jag försöker tänka igenom vad jag vill göra. Jag försöker tänka på fina saker, saker som jag tycker om. Jag försöker rensa huvudet och vara pigg. Men jag har tagit lov för flera dagar sedan och nu fungerar ingenting, bara kroppen som klumpigt försöker följa med och göra som den blir tillsagd.
Vart tog lusten vägen? Vart tog solen vägen? Vart tog allt det fina och nya och spännande vägen? Måste man ständigt vara på jakt efter någonting nytt?
Tiny Taste
Vintern är dum.
Ikväll har jag och My ägnat oss åt att äta västerbottenspajs och andra goda maträtter som finns på en bra buffé, ätit hallonparfait, choklad och druckit te. För att inte tala om all himla samhällskunskap vi har pluggat. Ju mer jag pluggar, desto rörigare blir det. Jag vill bara ha onsdagen ur vägen. Bort med dig. Och hit med lite goa gubbar. Herman och mamma och Marie.
I vårat hus med vita knutar
My, vi flyttar in i ett litet hus med vita knutar. Högt, grönt gräs på gården ska vi ha och blommor i alla dess färger. Spets på syskrinet och en stor och tung symaskin. Och klänningar, långa och korta, vida och tajta ska vi sy av billiga tyger. Och mat ska vi laga och kakor ska vi baka och i köket ska vi sitta i timmar och prata och skratta och bara vara du och jag. Och vänner ska vi bjuda in på fika till vårat hus med vita knutar.
