Petrur

Jag är nog ganska otrevlig och ofta himla dum mot dig. Jag kan se det i andras ögon. Jag ser hur ni tittar besviket på mig, hur ni förväntar er mer från mig. Jag ser det, tro mig och jag tänker på det, tro mig. Men jag glömmer bort mig hela tiden och jag tänker att jag kan göra hur som helst för du säger ju aldrig emot. Du gör ingenting. Du visar inte ens att du bryr dig, att du blir ledsen eller arg. Du bara står där, ibland säger du förlåt. Och jag står där och väntar på att du ska slå mig, eller skrika åt mig eller spotta på mig. Eller bara gå därifrån. Men du stannar alltid, och du går alltid efter om jag går.
Förlåt.
Jag är nog ganska otrevlig och ofta himla dum mot dig. För att jag vet att jag kan. För att jag vet att du kommer att stanna. Och det är då det är farligt, när man tar någon för givet.
Förlåt.

Jag vet inte vart jag ska börja. Så jag struntar i det.
Så himla underbart att få besök av den man uppskattar allra mest, mitt i natten. Jag trodde det var en dröm fast jag visste att han skulle komma. Jag kände bara den vinterkalla kinden mot min. Och jag hörde ljudet av någonting vackert, långt borta.
Har du varit ledsen ikväll?
Nej, jag har bara funderat. Varför är du inte här?

Jag tittade på Pippi med My och åt godis. Det är alltid lika underbart mysigt att bara vara med dig. Man behöver liksom ingenting mer än det. Bara vara och känna varandras närvaro. Det är det bästa som finns. Att vara två.
Jag är inte rädd för ensamhet.

Det är vinter vinter vinter. Och jag vill ha vår vår vår. Eller sommar sommar sommar. Vi tittade på lookbook och provade sommarkläder, Herman och jag. Han är snygg den där människan.

Jag har sett AVATAR. Även fast jag tänkte bojkotta. En film mot kapitalismen. Världens dyraste film. Det är så jävla ironiskt. Men det var häftigt. Sjukt häftigt.

Och nu måste jag söka jobb. Det ligger och gnager, ett stort dåligt samvete.

Jag väntar bara på att få höra den där rösten i telefonen. Jag väntar bara på att få vara nära. Jag har blivit beroende. Jag behöver dig mer än någonsin och mer än jag kan, mer än det är nyttigt och ibland mer än mig själv. Fast där har jag nog fel. Mig äger ingen.
Jag väntar i alla fall. Jag har förlorat mig själv till dig. Mitt hjärta är ditt att förstöra.

Underbara, snälla dag. Underbart att vakna upp någon helt annanstans i någon helt annans vardag, med andra vanor och rutiner, med andra röster och andra skratt. Hermans rum var varmt och ute var vinden kall och hård. Men vi åkte spark ner för backen. Jag skrek av skratt. Och den känslan levde jag på hela dagen. Jag älskade farten och jag älskade vinden och jag älskade mörkret. Den här gången gjorde jag faktisk det. Inne på bussen var det varmt och tyst och mörkt. Inte som i stan där lysrören bländar och gör ögonen ömma och tårögda, där bussarnas gas och broms får magen att vända sig ut och in, där trötta och hungriga kroppar trängs bland svett och ytterkläder.
Jag var varm och mätt och glad. Allting rullade på även resten av dagen. Alla var så snälla och så glada. Planering och piano och lunch på Schmäck. Slumpen med fina klänningar och tokiga tanter. Godis och fynd på Kupan. Och det finaste sällskapen du kan tänka dig.
Ute var det kallt och frosten färgade träden vita och snön såg ut som saltflingor på marken.
Hemma var det lugnt och maten var god och mamma och pappa var glada och boken jag läste var underbart fin och Herman-kakan var underbart god och sömnen var efterlängtad. Och Herman som ringde, med sin snälla mjuka röst, var underbarast. Underbarare än någonsin kan tänka.

Den här kvällen har jag varit himla duktig.
Dagen var lång och jag var inte himla taggad. Men vi jobbade med projektet på förmiddagen och det gör mig alltid så glad att se Tove le så där. Så där riktigt, så där verkligt som bara hon kan.
Det var skönt att gå till stan med Siri. Jag trivs ju ändå bäst med dig allraste bästa vän. Med dig finns inga funderingar. Man bara är. Sig själv. Så mycket att man nästan spricker. Så glad blir man.
Herman och Pekka hann vi träffa. Och Leila och Krille någon kort sekund.
Jag köpte himlagott-te till mig och My. Och sedan åkte jag och bästisSiri hem.
Jag var trött och arg när jag kom hem men jag fick en kram av pappa och sedan åt jag mat och nu har jag pluggat och varit hima himla himla duktig.
Och lyssnat på Pet shop boys och gjort örhängen.

Igår var det sushi och bio och fika på wanye's med Herman.
Ikväll blir det sushi och mys med favotanterna. My och Evelina. <3

Jag är så förbannat jävla pissless på vinter nu. Jag vill inte börja skolan heller. Jag vill ha sommarlov och jag vill resa med mina systrar och jag vill åka till borlänge med alla mina bästaste vänner och jag vill åka till Hermans stuga i Överkalix och jag vill vara i skåne och jag vill få besök av Herman och My och Evelina och alla andra fina vänner och jag vill träffa Sara och jag vill jobba och tjäna pengar så jag kan resa resa resa bort från denna eviga kyla som alltid kommer tillbaka hur glad och lycklig jag än kan känna mig vissa dagar.
Och när jag såg solen, med sitt starka sken, gå ner bortanför älven idag blev jag bara så jävla arg och less på allt. Jag bor bara här, jag väntar bara på att få komma härifrån. Och hej okej jag kanske älskar allt jag har här, nu kanske jag gör det. Men det finns fan ingenting här för mig. När det fucking enda jag längtar efter hela tiden är sol och ljus och dofter och ljud. Fast man längtar ju bara efter det man inte har. Och okej, jag skulle inte välja bort mina vänner och min pojkvän och min familj och min skola mot all sol i hela världen. Men varför varför varför måste molnen vara så jävla tjocka. Vi lever i en låda där locket alltid är stängt. Och när ljuset verkligen kommer hit, dom få måndaderna om året som solen verkligen tar sig till våran lilla stan, så är jag inte ens här. Och jag får inte vara här har någon bestämt.  
Vintern är ful och hemsk och äcklig. Den gör oss alla gråa och trötta och lessa. Vintern har ingen kärlek i sig. Så fucking gå och dö. Varför tar den upp så mycket tid av våra liv.
Jag tycker inte om någonting med vintern. Jag tror faktiskt inte att jag gör det.
Jag är en tråkmaja. Förlåt att någon behöver läsa det här. Men det är inget tvång.
Och ni får skratta hur mycket ni vill. Det är okej. Och om du vill stanna hos mig så är det okej också. Jag är inte som du. Vi är faktiskt ganska olika. Vi har bara en sak gemensamt. Vi hatar varandra.


Jag vet vad du tänker. Du tänker fan vad löjlig hon är, hon skriver för personligt och jag tror inte alls på det där, hon vill bara ha uppmärksamhet.
Men en sak ska du minnas, det här är lögn alltihopa. En tråkig liten historia som jag själv hittat på. Den finns inte på rikitgt, allt är lögn och livet existerar inte. Det jag skriver är lögn. Jag är bra på att ljuga.
Det är också en tallang. Inte sant?

Vi har allt nu. Allt man behöver för att överleva. Vi har till och med ett band, eller en duo. Det är ju också band.
Jag är glad att jag har det jag har. Jag är glad över den här dagen. Nu kanske jag kan lyckas vända om dygnet för jag vaknade tio imorse och åkte på stan, där köpte jag lite kläder och present till Siri. För hon fyller 17 idag. Och därför gick jag på födelsedagsfika hos henne kl två, det var underbart! Gott med tårta och trevligt sällskap! Det är så roligt att träffa folk som man inte träffat på mycket länge. Även om det är sjukt dumt att man låter det gå så lång dit. Men det blir ju också himla trevligt när man väl ses.

Två svarta gitarrer på mitt golv. Jag saknar dig här i kylan.
Imorgon ska jag vara med MY!
Det älskar jag och jag är taggad som en liten vessla. ♥

Man ska fokusera på detaljerna. Jag har bestämt att jag ska göra det. Eller så har jag bara börjat med det.
Som till exempel hur ditt hår faller över dina ögonbryn, eller hur du rynkar näsan när du skrattar, eller hur du rör dina händer när du talar, eller pricken på din axel, ärret vid ditt ögonbryn som talar om att en gång blev du träffad av en smällare, eller hur du kan se på mig som om jag vore det enda i universum som existerade. Eller hur vi bara kan sitta i ett kök med tända ljus och te och kaka och snacka i timmar om illusterad vetenskap och big bang och bibeln och männskliga rättigheter och om alla idioter i världen. Som du och jag.

Förlåt för att han började gråta. Förlåt för att jag sårade.
Det var inte meningen, jag är ingen ond människa men jag kan skada folk ändå.
Förlåt för att han började gråta. Förlåt för att han tänkte hemska dumma tankar. Det var helt mitt fel.
Snälla straffa mig inte. Jag är ledsen. Förlåt.

Mitt hår började brinna idag.
 Och imorgon ska jag på födelsedagsfika hos Siri.

You got someone here that you can wrap your arms around.

Nyår var undrabart. Nytt årtionde. Med pälsar och glitter och spet, platt hår, mittbena, backslick, moderatsnack och skumpa och discomusik och skjortor och kofta över axlarna och dialekten och whiteroom såklart! Det var maskerad med temat Brats på Stureplan. Och vi körde fullt ut!
Det var helt klart bästa nyåret jag någonsin upplevt. Med så gott som alla mina närmaste vänner, alla som betyder mycket för mig, alla som gjort någonting stort och viktigt och bra för mig, var där.
Det här året kommer att bli bra. Det känns som det.
Det kändes så när vi på Kolbäcksbron hälsade det nya året välkommen. Och fjuppkorkar och kramar och kyssar och dans och putt i snöhögar och sång och skrik och underbart underbart underbart.
Det känns lite konstigt att vara helt ensam nu efter att ha haft huset fullt av fina, glada och mysiga vänner.
My drog iallafall årtiondets bästa skämt och Herman årtiondets sämsta.
Och vi hade årtiondets bästa fest.

Nu ska jag ta reda på alla saker som glömdes kvar och bädda min säng.
Jag är smått pedantisk har jag kommit på.