Petrur

Jag är nog ganska otrevlig och ofta himla dum mot dig. Jag kan se det i andras ögon. Jag ser hur ni tittar besviket på mig, hur ni förväntar er mer från mig. Jag ser det, tro mig och jag tänker på det, tro mig. Men jag glömmer bort mig hela tiden och jag tänker att jag kan göra hur som helst för du säger ju aldrig emot. Du gör ingenting. Du visar inte ens att du bryr dig, att du blir ledsen eller arg. Du bara står där, ibland säger du förlåt. Och jag står där och väntar på att du ska slå mig, eller skrika åt mig eller spotta på mig. Eller bara gå därifrån. Men du stannar alltid, och du går alltid efter om jag går.
Förlåt.
Jag är nog ganska otrevlig och ofta himla dum mot dig. För att jag vet att jag kan. För att jag vet att du kommer att stanna. Och det är då det är farligt, när man tar någon för givet.
Förlåt.