Petrur

Nu var det länge sedan man var i skolan. Ändå känns det som om jag inte gjort annat. Eller som om det var igår kanske man säger. Jag struntar i vilket. Det kändes inte nytt och inte sådär spännande längre. Det kändes som skolan, som att nu jävlar måste du satsa annars vet du hur du kommer se på dig själv och det blir inte kul för lilla du.

Igår var jag full av saknad och ensamhet. I brist på något. Något som kändes väldigt starkt och som fick mig att ligga vaken. Och idag väntade jag. I flera timmar väntade jag. Och jag jag hade väntat i tre timmar blev jag arg. Fast jag vet att jag inte hade någon rätt. Och det förvånar mig hela tiden hur du bara sväljer allt.
Och jag blir ledsen för att jag inte verkar vara mest. Det är patetiskt. För jag vet ju. Men jag kan inte låta bli att tänka.
Jag är uppenbarligen i en ganska värdelös situation. Jag är uttråkad och jag längtar efter något som inte finns och jag har allt jag någonsin kunnat drömma om.