You are the only one I've met who's God Only Knows
God only knows what I'd be without you.
Jag lyssnar på smörlåtar med pappa. Det är flamsigt och ganska roligt. Det är ju tyvärr så att många klyschor och skittexter ofta stämmer ganska bra. Tyvärr. Man vill inte erkänna att man har känslor och känner likadant som alla andra människor. Man vill vara någon speciell. Man vill vara någon som ingen kan vara, något omänskligt. Varför vill vi vara det? Jag är precis som ni. Ni är precis som jag. Jag vill vara något som inte går att vara. Jag har försökt att inte känna någonting. Men ibland tror jag att jag känner mer än dom flesta. I alla fall när jag är med dig.
Och jag undrar hur vi kan vara så lika när alla ska vara så olika. Och jag undrar hur en människokropp kan rymma så mycket hat. Hat över någonting som man inte ens känner till. Just därför. Just därför hatar vi. För att vi tror att vi vet. Men vi är rädda. Ganska så förbannat jävla rädda, sitter vi i våran burar och kramar hårt om det vi känner till. Fegt. Eller bara säkert?
Och jag tror tyvärr att världens allt hat är tusen gånger större än kärleken. Kalla mig vad du vill, skratta om du vill, det är din fulla rätt, det gör mig bara starkare än du någonsin kommer kunna bli.
Jag tror att hatet än större än kärleken.
Jag är trött och därför skriver jag saker som jag inte vill skriva annars för att jag i själva verket är ganska ledsen över att jag tänker så. Men musiken gör mig glad i alla fall.
Jag önskar att den där pojken var här, den där kroppen full av skratt och liv och dom där vackra ögonen och den där doften och hans värme och bara. Det där som jag aldrig rikitgt kunnat förstå. Bara det där som gör honom till honom. Som gör mig så levande att jag nästan inte tror jag lever längre.
Jag lägger värmepåsen mot kinden, för du värmer fortfarande. Du värmer mig. Alltid.
Och klockan tickar och vi närmar oss, med dagar, sekunder, det där som vi ännu inte känner till, det som ligger framför. Det som vi imorgon och om ett år och bara en sekund från nu kommer känna till. Men ännu vet vi ingenting. Och imorgon är den här dagen ett minne. För imorgon blir idag igår. Och så vidare. För alltid.
Spela min älsklingssång. Om och om.
Jag lyssnar på smörlåtar med pappa. Det är flamsigt och ganska roligt. Det är ju tyvärr så att många klyschor och skittexter ofta stämmer ganska bra. Tyvärr. Man vill inte erkänna att man har känslor och känner likadant som alla andra människor. Man vill vara någon speciell. Man vill vara någon som ingen kan vara, något omänskligt. Varför vill vi vara det? Jag är precis som ni. Ni är precis som jag. Jag vill vara något som inte går att vara. Jag har försökt att inte känna någonting. Men ibland tror jag att jag känner mer än dom flesta. I alla fall när jag är med dig.
Och jag undrar hur vi kan vara så lika när alla ska vara så olika. Och jag undrar hur en människokropp kan rymma så mycket hat. Hat över någonting som man inte ens känner till. Just därför. Just därför hatar vi. För att vi tror att vi vet. Men vi är rädda. Ganska så förbannat jävla rädda, sitter vi i våran burar och kramar hårt om det vi känner till. Fegt. Eller bara säkert?
Och jag tror tyvärr att världens allt hat är tusen gånger större än kärleken. Kalla mig vad du vill, skratta om du vill, det är din fulla rätt, det gör mig bara starkare än du någonsin kommer kunna bli.
Jag tror att hatet än större än kärleken.
Jag är trött och därför skriver jag saker som jag inte vill skriva annars för att jag i själva verket är ganska ledsen över att jag tänker så. Men musiken gör mig glad i alla fall.
Jag önskar att den där pojken var här, den där kroppen full av skratt och liv och dom där vackra ögonen och den där doften och hans värme och bara. Det där som jag aldrig rikitgt kunnat förstå. Bara det där som gör honom till honom. Som gör mig så levande att jag nästan inte tror jag lever längre.
Jag lägger värmepåsen mot kinden, för du värmer fortfarande. Du värmer mig. Alltid.
Och klockan tickar och vi närmar oss, med dagar, sekunder, det där som vi ännu inte känner till, det som ligger framför. Det som vi imorgon och om ett år och bara en sekund från nu kommer känna till. Men ännu vet vi ingenting. Och imorgon är den här dagen ett minne. För imorgon blir idag igår. Och så vidare. För alltid.
Spela min älsklingssång. Om och om.
Kommentarer
Trackback
