Ord
Har mest bara suttit i cafeterian med My och druckit te. Det är ungefär dte jag minns av den här dagen. Det är väl ungefära det som är värt att nämna. Faktiskt det enda jag riktigt minns.
Men ändå har det här varit en hemsk dag. Trots att jag upptäckt att skolbiblioteket är underbart och att det finns otroligt många fina människor och att jag nu mera fattar nästan allt på GeMu:n, faktiskt ganska precis allt. Trots detta har det varit en hemsk dag. Jag kan inte riktigt förklara varför.
Jag är stressad. Det är vad jag är. Jag har inget att göra, men jag är ändå stressad för jag är nog lite rädd. Eller nej. Inte rädd.. mer.. orolig.
Åh, det är någonting med den här årstiden. Dom här månaderna. Det är ingenting med mig, ännu mindre dig.
Förlåt. Jag är ett asshole. Därför har min dag varit dum. Därför är jag stressad, för jag har fan ingen aning om vad i helvete jag håller på med.
Jag är dum. Jag har varit en odräglig och hemsk människa. Därför har min dag varit hemsk. För att jag är orolig och för att jag stal din natt, din sömn, dina drömmar.
Förlåt.
För övrigt skolkar jag från teatern för egentligen vill jag inte gå. Så nu sitter jag hemma och dricker Sörgårdste och blundar.
För övrigt så krossade jag en spegel idag. Alla tittade på mig. 7 års otur. Tack.
Och för övrigt så är det bästa jag vet nu för tiden att spela underbara trioler på piano. Till du-vet-vilken-låt.
Och just det, för övrigt. Fred! 100 röster mot våld och krig.
Det är i alla fall fina färger nu.
Det gör mig glad.
Comptine D' Autre Ete
Jag sitter vid min otroligt tunga dator och försöker göra spanskaläxa (det går sådär..), lyssnar på soundtrack till Amelie de Montmartre. Det är så vackert och det ger mig fina minnen, så fina minnen. Älskade den kvällen. Och bara därför var jag tvungen att lära mig Comptine D' Autre Ete på piano. Och just nu är jag så nostalgisk över något som egentligen är helt obegripligt, för jag har ju allting runt omkring mig just nu, hela tiden.
Kan man fortfarande vara nostalgisk? Över allt fint. Som jag har. ?
Min dag har varit fin. Underbar faktiskt.
Så mycket skratt. Så lite tänka på annat, minnas, glömma bort. Jag ser bara det jag ser just nu. Och självklart vill jag fortfarande nå himlen, molnen. Det kommer jag alltid vilja. Men jag är inte besviken längre. Jag tror ändå att jag kan nöja mig, ett tag i alla fall.
Jag har blåa rosetter i håret och piano är ett underbart instrument och solen går ner men det gör mig inget så länge molnen färgas sådär rosa, som idag. Då kommer jag nog lite närmare himlen. Jag inbillar mig det. Jag nöjer mig så.
Nu är det tredje gången under denna text som jag lyssnar om låten.
Amelie. I Hermans soffa i ett hus i skogen där brädorna knakar och smäller och där det röda ljuset från en lampa kan vara mitt liv i flera timmar.
Lyssna på denna låt om du läser det här. Annars låter det nog bara som hasch-fantasier för dig. För jag är nog lite galen. Jag blir nog lite galen när jag känner något starkt.
Jag smakar grapefrukt om läpparna och i mitt hår dansar små blåa rosetter.
Jag har köpt te. Sörgårdste, Chai och Rabarber & Grädde. Jag vill dricka te och titta på film. Jag vill fläta mina fingrar med dina. Jag vill känna din doft och höra ditt skratt. Se dina ögon. Känna din värme. Bara närvaro.
Kyss.
Mig.
Vi är räddade och fria
Oj, här var det länge sedan jag var.
Fast jag vet ju å andra sidan inte vad jag ska skriva om.
Vi har haft disco. Jag har blåmärken. Jag älskar musik. Jag och Herman var i Piteå. My och jag ritar fina teckningar till varandra. Imorgon har vi dans. Vi ska ha filmkväll i helgen. Jag har lyssnat på kärleksproblem. Eller bara problem. Jag är trött och vill se på Queer as Folk. Annars vill jag bara dricka te och kolla Disney med Herman.
I was looking down from a plane that flew over your town
allt är Hermans fel.
Fin dag. Skönt med lite träning efter rätt länge. Skönt med sol. Roligt med intensiva diskussioner i stor grupp. Roligt med bloggopera/musikal eller vad det nu var. Roligt med piano. Roligt det ska bli med Piteå. Awesome med Herman! Nice med skolfoto imorgon (hoppas alla är taggade inför temat). Skönt med HELG!
Min mun är alldeles förfärligt torr av all digestive. Jag måste ha te.
Idag blev det nog höst. För idag kändes det att det inte längre är sommar. Det är höst. närmar sig vinter. Jag hatar vinter.
Och idag hände något som inte fick hända. Och jag hatar att jag aldrig kommer bli fri från det. Jag kommer aldrig sluta tycka det är jobbigt. Jag kommer aldrig sluta skaka när jag hör det där namnet. Fan.
Och på teatern ska vi gestalta en figur. Vi ska skapa en karaktär som vi tycker vore intressant att spela. Och jag lyssnar på Your Town av Laleh och allt jag kan tänka på är dig. Fan.
Fan att jag inte kan hata dig. Det vore ju så mycket enklare då.
Så igen. Förlåt för allt.
Men det var ju aldrig så det var.
Vi borde få det bra när mina ögon inte längre ser
Han gör hundar på msn och säger grej, med brat-R. Han dricker skumpa och låter pappa betala och säger lol på ett oerhört manligt sätt.
Jag är en tant.
Jag är trött och fnissar mycket.
Disco är kul.
Jag tror jag är hög.
Jag vet en vän som är lika blåögd som jag.
Och om någon äger coola DISCOKLÄDER så LÅNA UT DOM TILL MIG! För imorgon har vi insparksdisco i Valhalla. Bajs.
Jag lyssnar på Jan Johansson och känner mig lite exrta svängig. Jag ska spela kontrabas och öva piano och gitarr och trummor och sjunga en liten sång i min ensamhet. Åh vad det är skönt att bara ta allt i sin egen takt och vara ensam hemma och dricka bubbelvatten tills man kräks.
Pekken och Arvid på stan.
Jag vill ha kläder.
Och jag vill spela svängig musik som Jan Johansson.
Och jag vill ha en puss av Herman.
Kom Tilda, vi behöver inte dom, nej kom
Huvudvärk. Illamående. Stress. Över ingenting.
Och så huvudvärken.
Huvud. Huvud. Huvudvärken.
Jag ligger på en madrass någonstans utanför Ö-vik, i ett kallt folkhögskolerum, inlindad i filtar och varma tröjor. Jag mår illa. Känns som något ska komma upp. Magsäcken. Eller hjärtat.
Jag känner fel saker. Jag fryser. Jag känner fel. Jag orkar inte. Jag är en svikare, en hemsk jävla svikare. Det är ju det jag säger, man ska aldrig lova för man kan inte hålla det. Jag kan inte hålla det. Jag är ett asshole.
Jag hatar det.
Jag vill sova. Vill ligga bredvid en varm människa och känna dess hud mot min. Jag saknar.
Någon.
Och jag längtar redan till nästa helg. Och jag vill inte åka hem. Fast jag fryser här. Jag vill sova. Och jag känner fel. Huvudvärken. Och illamåendet. Och huvud. huvud. huvudvärken.
Ingen får veta hur jag känner när jag ser på dig. 
H som i kärlek
Jag kommer alltid att vara såhär
Kommer alltid vilja ha mera
För jag är mer beroende än vad du tror
Jag är mer beroende av dig än vad du är
Jag är mer beroende av dig än av mig själv
Jag älskar dig, säger du tveksamt
Varför är det ett frågetecken i din röst?
Jag undrar ibland hur allting hade varit om jag inte tittat
Inte nuddat din fot
Inte fångat ditt leende
Om jag hade dragit undan min hand
Slutat prata
Bara låtit allting vara
Så ledsen jag hade varit
Så enkelt det hade blivit
Det här är vad magen säger om dig
Du gillar mig för mycket, det måste vara något fel på dig
Det här är vad hjärnan har sagt om mig
Jag måste vara galen, jag har aldrig känt så mycket som jag gör när jag är med dig
Jag är en idiot
Jag vet det
Jag är också ganska rädd
Du vet det
Du är en idiot
Som vet men
slår mig tills jag blundar
Was looking for a place to hide away
instead I lost the heart I gave away
Men jag har inte glömt hur det är att älska.
Jag är helt slut efter skolan. Träffar Arvid och Katinka. Blir glad. Träffar Herman. Blir alldeles sprallig och varm och lycklig i hela kroppen. Trött och hungrig på en buss hem med världens bästa pojke.
Shrek och mat. Trött men glad.
Henrik. Arvid. Kasper. Pekka. Amanda. Petter. Matilda.
Kontrabas(försöks)spelande. Tårta. Godis. Disney. Alice i Underlandet. ♥
Promenad i kall, mörk höstkväll. Blåsten och kylan och orden och känslorna och allt det där jag inte trodde jag kände något för längre. Allt det där som förmodligen aldrig kommer att gå över. Allt det där som jag inte visste, allt det där som jag fick en förklaring till. Allt som plötsligt kändes så mycket lättare, så mycket tydligare och bättre.
Kall asfalt. Pollen i byxorna.
Kramar. Kärleksdanser. Bästishalsband. Skratt. Jag tycker om er.
Trång, varm säng med världens bästa pojke. ♥
Och dina ögon. Det gjorde ont i mig. Men jag vet att det var bra. Bra för dig. Och kanske mig med.
Och det är nog som han säger. Jag är nog den första som sett dig så.
Lördag
Frukost med Herman. Kram. Skratt.
Syster hem. Barnteater med tre små clowner. Dom är duktiga!
Blåsten, kylan. Hösthösthöst.
Ice Age och sovsovsov.
Middag med hela familjen. Det var länge sedan. Men faktiskt har jag inte saknat det så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Jag klarar mig själv. Jag har ju så mycket med mitt eget. Jag glömmer bort att sakna. Förlåt.
Sällskapsspel.
Hela Amandas blogg (afterglow.blogg.se) från början till slut.
Jag är så glad att jag blev en del av erat liv.
Söndag
Tråk.
Trots att jag alltid springer
är jag där du vill ha mig
om du inte hör mig om du inte
gör så ska jag sjunga för dig
precis så du hör
att jag...
så högt
så du hör
och det är så.
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna, som fåglarna, som blommorna på marken.
I must admit that I been feeling so alone
Det är soliga dagar för mig. Fast regnet bara öser ner och molnen blir allt tätare, dimman rullar in och mörkret sluter sig. I mitt hår griper vinden tag och lockarna dansar runt mitt huvud. Det är svårt att se när ögonen är fullt täckta. Men solen finns ju där. Inte i luften, inte på himlen. Men i mig. Och det är en känsla som jag aldrig känt förut. Och för alla er som inte vet så vill jag bara säga att det känns bra. Det är en underbar känsla.
Jag tror inte på nån gud. Men jag vill ändå be till någon, om det här är en dröm, snälla ta inte slut. Jag ber.
Torsdag, Fredag, Lördag, Söndag med Herman och Henrik.
Hockeymusikal. Åh jag hatar hockey men jag älskar min klass och jag tycker så förfärligt mycket om mina fina vänner.
Jag gillade ändå att sjunga i den där feta kören. Och jag gillade att flamsa med My och Herman och Henrik och Evelina och Elmer. Och jag tycker om att dricka te med Herman och Henrik och stänga in Henrik i garderoben. Bada badkar klockan ett på natten med tända ljus och musik. Och jag tycker om att äta middag halv nio och se månen utanför fönstret och det där mörkret som sluter sig, och dimman. Och inne i Hermans kök är det stearinljus och musik och god mat och underbart sällskap. Jag tycker om att höra Arvid spela gitarr. Se på Blair Witch Project i Hermans hus ute i skogen och bli så rädd att Arvid måste gå från tv:n och Henrik får ont i magen och jag börjar nästan gråta och Herman kramar min hand så alla fingrar knäcks. Och spela sällskapsspel fast jag egentligen hatar det. Men jag gör det för att jag tycker så otroligt fruktansvärt mycket om er. Och sova i Hermans stora säng och följa lavalampans former och bli alldeles lugn av att rummet färgas rött. Och känna värmen av en annan människa nära. Nära.
Och äta frukost och bråka om vilken musik som ska spelas och titta på fjortisbloggar och skratta åt att våra vänner finns med på Emos I Umeå på youtube. Och sitta i en totalt stilla och tyst stad med Arvid och vänta på bussen hem. Och spela musik och springa i skogen. Och åh, vad jag älskar att solen skiner. I mig.
Tack.
evapetronellamalmberg
