I must admit that I been feeling so alone
Det är soliga dagar för mig. Fast regnet bara öser ner och molnen blir allt tätare, dimman rullar in och mörkret sluter sig. I mitt hår griper vinden tag och lockarna dansar runt mitt huvud. Det är svårt att se när ögonen är fullt täckta. Men solen finns ju där. Inte i luften, inte på himlen. Men i mig. Och det är en känsla som jag aldrig känt förut. Och för alla er som inte vet så vill jag bara säga att det känns bra. Det är en underbar känsla.
Jag tror inte på nån gud. Men jag vill ändå be till någon, om det här är en dröm, snälla ta inte slut. Jag ber.
Torsdag, Fredag, Lördag, Söndag med Herman och Henrik.
Hockeymusikal. Åh jag hatar hockey men jag älskar min klass och jag tycker så förfärligt mycket om mina fina vänner.
Jag gillade ändå att sjunga i den där feta kören. Och jag gillade att flamsa med My och Herman och Henrik och Evelina och Elmer. Och jag tycker om att dricka te med Herman och Henrik och stänga in Henrik i garderoben. Bada badkar klockan ett på natten med tända ljus och musik. Och jag tycker om att äta middag halv nio och se månen utanför fönstret och det där mörkret som sluter sig, och dimman. Och inne i Hermans kök är det stearinljus och musik och god mat och underbart sällskap. Jag tycker om att höra Arvid spela gitarr. Se på Blair Witch Project i Hermans hus ute i skogen och bli så rädd att Arvid måste gå från tv:n och Henrik får ont i magen och jag börjar nästan gråta och Herman kramar min hand så alla fingrar knäcks. Och spela sällskapsspel fast jag egentligen hatar det. Men jag gör det för att jag tycker så otroligt fruktansvärt mycket om er. Och sova i Hermans stora säng och följa lavalampans former och bli alldeles lugn av att rummet färgas rött. Och känna värmen av en annan människa nära. Nära.
Och äta frukost och bråka om vilken musik som ska spelas och titta på fjortisbloggar och skratta åt att våra vänner finns med på Emos I Umeå på youtube. Och sitta i en totalt stilla och tyst stad med Arvid och vänta på bussen hem. Och spela musik och springa i skogen. Och åh, vad jag älskar att solen skiner. I mig.
Tack.
evapetronellamalmberg