Petrur

Den här dagen har varit hemsk. Inte för att någonting speciellt har hänt eller för att jag har varit ledsen eller det har varit synd om mig på något vis. Jag har inte ens varit särskillt trött.
Har mest bara suttit i cafeterian med My och druckit te. Det är ungefär dte jag minns av den här dagen. Det är väl ungefära det som är värt att nämna. Faktiskt det enda jag riktigt minns.
Men ändå har det här varit en hemsk dag. Trots att jag upptäckt att skolbiblioteket är underbart och att det finns otroligt många fina människor och att jag nu mera fattar nästan allt på GeMu:n, faktiskt ganska precis allt. Trots detta har det varit en hemsk dag. Jag kan inte riktigt förklara varför.
Jag är stressad. Det är vad jag är. Jag har inget att göra, men jag är ändå stressad för jag är nog lite rädd. Eller nej. Inte rädd.. mer.. orolig.
Åh, det är någonting med den här årstiden. Dom här månaderna. Det är ingenting med mig, ännu mindre dig.
Förlåt. Jag är ett asshole. Därför har min dag varit dum. Därför är jag stressad, för jag har fan ingen aning om vad i helvete jag håller på med.
Jag är dum. Jag har varit en odräglig och hemsk människa. Därför har min dag varit hemsk. För att jag är orolig och för att jag stal din natt, din sömn, dina drömmar.
Förlåt.

För övrigt skolkar jag från teatern för egentligen vill jag inte gå. Så nu sitter jag hemma och dricker Sörgårdste och blundar.
För övrigt så krossade jag en spegel idag. Alla tittade på mig. 7 års otur. Tack.
Och för övrigt så är det bästa jag vet nu för tiden att spela underbara trioler på piano. Till du-vet-vilken-låt.
Och just det, för övrigt. Fred! 100 röster mot våld och krig.

Det är i alla fall fina färger nu.
Det gör mig glad.