Detaljer

Och jag åkte till huset på Österlen och hade påsklov och träffade nära och kära. Jag vilade och letade efter detaljerna.

Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp

Och jag älskar mitt liv. Jag älskar det jag har. Mina vänner, skolan, musiken, Herman. Jag älskar att våren är här och jag älskar att sommaren väntar. Att tågluffen är längtan och att London är dröm. Jag älskar att gå på asfalten igen och jag älskar att tänka tillbaka två år. För sedan dess har allting bara blivit bättre och fortsätter det så här så kommer jag spricka. Jag har aldrig varit så lycklig någonsin förut. Och på pappret är jag vuxen om tre veckor. Jag ser fram emot att bli myndig trots att jag blir rädd då jag tänker på att vara vuxen. Jag blir glad när jag tänker på att jag får klubba i Berlin, att jag får sitta på restaurang med ett glas vin och se viktig ut och att jag får ta körkortet. Och trots att jag har panik för jag vet inte längre vad jag vill med allt, känner jag frihet. Jag kan göra vad som helst och det får mig att längta bort. Med er. Och trots att jag ibland känner mig ganska stor så är jag fortfarande ett barn här inne som längtar efter våren.

Jag dog inte

Och jag har överlevt den här vintern också. Men vad som är annorlunda den här gången är att Ronja-tankarna aldrig hann komma till mig. I sjutton vintrar har jag levt, men den artonde blir min död. Någonting har fått mig att stanna uppe i år. Jag tror det var någonting som hände i höstas. Då vi inte slutade umgås, vi slutade inte ha fester och myskvällar, vi slutade inte sitta på café och drömma. Vi reste till Prag och vi bestämde att 2011 ska bli ett bra år och sommaren ska bli den bästa. Jag längtade efter våren, men jag tjatade inte. Jag gjorde det inte för någon annans skull än min egen. För att jag var så förbannat less på mitt eviga tjat. Och jag kom på att lycka är en färdighet, som i sims. Och jag ska få tio av tio pluppar. Jag kände det varma i regnet, jag letade efter det glittrande i snön och mitt rum blev varmare. Jag skyndade inte våren. Jag låg hemma och kräktes och när jag äntligen kom ut igen var snön borta. Asfalt och hårt gräs var riktigt. Och så solen. Som jag skulle kunna stirra mig blind på. Solen är min bästa kompis. Näst efter alla ni andra förstås.

Hej nostalgi 2008

Jag minns när den här bilden togs. Det var höst, eller sensommar och vi hade precis börjat nian. Det var sista året på grundskolan och jag ville bara sova mig igenom allt och vakna upp när det var färdigt. Jag längtade så förfärligt mycket till våren och gymnasievalet och sommaren och ny skola. Jag ville bort.
Jag minns att vi hade cyklat dit, till Hedda, varför minns jag inte men när vi kom fram var det i alla fall låst. Ingen hemma. Så vi satte oss på bron och sparkade grus och mindes den dagen vi hittade solglasögonen. Bara två par fanns och vi älskade dom. Och sen såg vi likadana ut. Jag minns att Hedda skulle komma senare och jag kan se när hon tillslut kom rullande på sin cykel på andra sidan staketet och jagjag kan fortfarande höra henne röst när hon ropade hej. Jag minns också att jag inte skulle stanna, jag skulle vidare. Till Ludvig. Det var väl därför jag var så fin i håret. Och jag minns att solen sken och att hösten var påväg, men jag var glad ändå. För äntligen äntligen hade jag någonting nytt och jag hade kvar allt det gamla som jag älskade.

Umeå Open

När lamporna släcks och spottarna går igång. Och när musiken skriker i öronen och förväntningarna går som en ilning genom kroppen. Och när alla är på sitt allra bästa humör och springet i benen och hjärtat som klappar i bröstet och dans dans dans i kroppen och hålla hand och kramas och knuffas och trängas och pussas och låta det där stora, som bara musik har, ta en. Och när Annika Norlin sjunger åh snälla kom närmre, snälla kom närmre, snälla kom närmre kom närmre kom närme kom närme. Och Pekkas kind är så nära som den bara kan och när vi skriker mot varandra att vi älskar, älskar den här stan och jag nästan tror på det. Och när Bob Hund avslutar med Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag tror jag. Och benen flyger högre än vad jag trodde dom kunde och luften är så tung att andas och halsen är så torr och när Thomas Öberg är så nära att man nästan kan slita av honom halsbandet. När Those Dancing Days får basen att riva ut hjärtat och Linnéa får alla i Äpplet att älska varandra. Och när Rödluvan får oss att dansa fastän hjärtat brister. Då är det bra med mig.
http://www.rockfoto.nu/

Dream dream dream

I natt drömde jag att jag var i skolan. Det gjorde mig glad.

Oh Johnny!

Efter att blivit dumpad på facebook, fått andnöd efter Bob Hund, städat hela huset från topp till tå, blivit strandsatt i stan kl tre på natten, velat skratta åt att Herman slänger huvudet i bussen, ätit superfurkost och fått en relation på facebook mår jag så förfärligt bra. Så där pirrande trött och nöjd med allt. Nöjd med årets Umeå Open, nöjd med värmen och solen och nöjd med att palten kokar i köket. Nöjd med att essäjäveln åtminstone finns. Den finns kvar och om den inte är klar så är det i alla fall ett utkast. Jag är nöjd att jag inte tagit ut den där massagen som jag fick i julklapp, den kan behövas efter helgen. Att jag har interrailkortet och tågbiljett till Berlin i min hand och att påsklovet bara ligger två veckor fram. Det gör mig glad och nöjd och alldeles sprallig för nu längtar jag lika mycket till Skåne som jag längtar till sommaren och ut i Europa.

RSS 2.0