Petrur

När lamporna släcks och spottarna går igång. Och när musiken skriker i öronen och förväntningarna går som en ilning genom kroppen. Och när alla är på sitt allra bästa humör och springet i benen och hjärtat som klappar i bröstet och dans dans dans i kroppen och hålla hand och kramas och knuffas och trängas och pussas och låta det där stora, som bara musik har, ta en. Och när Annika Norlin sjunger åh snälla kom närmre, snälla kom närmre, snälla kom närmre kom närmre kom närme kom närme. Och Pekkas kind är så nära som den bara kan och när vi skriker mot varandra att vi älskar, älskar den här stan och jag nästan tror på det. Och när Bob Hund avslutar med Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag tror jag. Och benen flyger högre än vad jag trodde dom kunde och luften är så tung att andas och halsen är så torr och när Thomas Öberg är så nära att man nästan kan slita av honom halsbandet. När Those Dancing Days får basen att riva ut hjärtat och Linnéa får alla i Äpplet att älska varandra. Och när Rödluvan får oss att dansa fastän hjärtat brister. Då är det bra med mig.