Petrur

Nu känns det bra igen. Nu känns det riktigt riktigt bra.
Att prata i telefon med Herman är en konstig känsla. Man går från 0 till 100. Blir helt speedad och jättefnissig och plötsligt är man sjukt pigg och bara jätteglad och skrattar åt allting, man dansar fram och allting känns så lätt. Är det bara jag som får den känslan av att prata med honom?... Kanske..




Nu har vi fixat sommaren. Nästan iallafall. Vi har sett till att vi SKA fixa.
Det blir sommar i Umeå, fina gröna, ljusa Umeå, med emoringar i parken och massa sommarnätter hos Herman ute i Kasamark. Det blir grillning och Disney.
Sen blir det Skåne (HUR SKA JAG KLARA DETTA?) och SARA! Älskade underbara Sara, fantastiskt genomfina Sara som jag saknar så mycket att jag knappt orkar tänka på det. Varför bor du inte här?!
Skåne blir fint, fast jag kommer sakna Herman så jag kommer gråta (men då kan vi prata i telefon och så kommer jag få ett sånt där lyckorus hela tiden, sounds like fun fun fun). Skåne är ändå alltid bäst. Sommarjobb, stranden, Sara, släkten, Farmor, grillkväll, Siri, promenader, kvällsbad, film, sola, bli brun och snygg, Helsingborgsfestivalen (!!!).
Och sen!
Stockholm och HERMAN! Sen Putte i Parken TOPPEN TOPPEN TOPPEN!
Och så Skåne igen med HERMAN!
Hem.
Och så gymnasiet. ♥

Hur skulle någonting kunna gå fel.

Ringaren i Notre Dame
Esmeralda och Quasimodo sitter på ett tag och har ett väldigt mysigt ögonblick där dom kommer fram till att Frollo är dum som domer dom båda och kallar Quasimodo för ett monster och vill döda Esmeralda för att hon är zigernare.
Stenfigurerna sitter såklart och trycker bakom ett hörn för att höra vad som sägs.

Esmeralda:
- Så kanske Frollo har fel tankar om oss båda
Stenfigur 1:
- Vad sa hon?
Stenfigur 2:
- Att Frollo får stela skankar och lång klåda
Stenfigur 1:
- Jag sa ju det! Betala.
Stenfigur 3:
- Åh, typiskt.


Just nu vill jag:
• Ha Disney-kväll med Herman
• Träffa Arvid
• Dricka te med Amanda
• Ha sommarlov
• Skita i skolan fram tills avslutningen (JAG ORKAR FAN INTE!)
• Gå på festival
• Känna mig snygg och brun och cool som man gör på sommaren

Men än är det bara maj och sommaren är inte här än och inget lov har man heller och vänta lite till, bara lite lite till så blir allt bra.




Varför är du så dum?
Varför litar du på folk?
Varför sviker du dig själv och hoppas?

Är det bara jag? Eller är det faktiskt lite läskigt när man ibland kommer på hur mycket man faktiskt tycker om vissa personer. Hur mycket man faktiskt skulle göra för vissa personer. Att man faktiskt skulle göra i princip vad som helst för vissa personer. Om dom bad en. Är det inte lite läskigt?
Att vissa människor kan ha sån makt över en. Att dom har sådant inflytande, sån styrka att man skulle kunna dö för dom. Även fast man skulle kunna satsa allt man äger och har på att dom aldrig skulle be en om något man inte klarar av eller inte vill. Så är det inte lite läskigt?
Jo, jag tycker nog det. Fast det skrämmer mig inte. Den här känslan skrämmer mig inte längre. Det är därför det är så läskigt. För att jag vågar känna såhär.
Och det är ju så. Man kan inte tänka om en en vecka, en månad, ett år. Man måste tänka nu. Och det värsta som kan hända är att man blir besviken, ledsen och sårad. Det är det värsta, inte mer än så, och det är inte så jävla farligt för man reser sig alltid. Man klarar det för man är starkare än vad man kan ana och livet är snällare än vad man tror. Så det värsta som kan hända är att jag blir besviken, ledsen och sårad, men det är värt. För man är ändå alltid mera lycklig när man är lycklig, än vad man är ledsen när man är ledsen. Och fan, det gör ont att bli sårad. Men fan, det känns så jävla bra att bli älskad.
Och ja, det är faktiskt så, den glädje och den värmen som man får är värd att bli sårad för. Och det är sant.

evapetronellamalmberg.

Eva och Herman ligger nära varandra, inflätade i varandras armar och ben, i Petters säng.
Petter kommer in;
Aaw...
Amanda kommer in;
Aaw...
Henrik kommer in;
Usch!

Idag är det Kulturnatta. Visste ni förresten att ordet kulturMATTA, finns på mobiler. Jag menar, vad är det för något? Om det är någon som vet så ring in på 070-...

Jaja. Amanda är en tönt och har lyckats fixa så hon ska jobba hela dagen fram till fem. Det var ju kanske ganska orutti. Så nu får jag dra till IKSU (det är ju bra för jag är sääämst och har inte tränat på huuur lääänge sooom heeelst och jag måste verkligen skärpa mig om jag överhuvudtaget vill klara av att starta på BIP-testet till exempel eller palla mördarbacken från jobbet i sommar.. såna saker) och sen ska jag väl bara vanka runt antar jag. Fast nu kom jag på att Alexander har HITTAT SIN MOBIL! och jag är överlycklig! Detta betyder att jag kan träffa honom idag om jag skulle vilja, om han skulle vilja. JAG SKULLE VILJA!


Förövrigt så hittade jag den här jättesköna bilden. Varför ser du så äcklad ut Herman?


Och en annan sak. Om ni vill kolla på fina bilder och läsa fina texter så ska ni kolla in den här bloggen
www.afterglow.blogg.se
Speciellt Sommarförälskelser i solen
^^,

Idag var jag på utflykt.
Jag gillar inte ordet utflykt. Och jag gillar verkligen inte ordet familjeutflykt, fast det var ju faktiskt det det var. Och det var ganska trevligt.

Idag kom jag även på lite olika saker.
1. Jag älskar mina vänner
2. Jag kommer inte klara av Skåne
3. Jag måste börja träna

Jag gjorde något åt två av sakerna. Jag smsade med Arvid, Herman och Wawa och jag tog en springtur i skogen när jag kom hem. Punkt 2 var svår att göra något åt. Måste bara njuta av tiden i gröna, fina, ljusa Umeå.









Ja, Höga Kusten är faktiskt fin.
Fast jag trivs bättre i stan. Så mycket bättre. Bäst.

Sommarsol med Herman <3
Mobilfjortisar med Arvid <3

Åh, det var en sån fin dag igår. Vi slutade halv tolv så jag tog min fina sommarröda cykel och drog ner på stan och ungefär en kvart senare satt jag i SFparken tillsammans med Herman, Henrik och Emma och diskuterade olika händelsers datum, när vi träffades första gången och när Herman och jag ansåg att vi blivit tillsammans. Det var lite olika ^^
Amanda kom och Petter kom och Isak kom och Arvid kom och hela dagen sken solen och Amanda köpte bikini och Herman och jag gräsmulades (igen) och skrattade och var lyckliga. Vi letade reda på Hermans cykel och drog till Karin och åt middag, sedan cyklade jag, Herman, Amanda och Petter till Grubbe och kollade på revyn. Karin, du får MVG.

Den finaste komplimangen var Petter när vi cyklade, vände sig om och sa
Du ser så somrig ut.

Ja, det är ju sommar. Sommar för mig.
Och solen sken och jag var så lycklig. Och Skins när vi kom hem och dela trång säng med Herman. Och sol och kaffe på balkongen och fniss och flum i gräset och myror och spindlar och smsterror till Arvid och Herman Herman Herman. ♥






Would you believe me if I told you the truth now, this is the best days of my life,
can't get enough of it, can't get enough of you.

Det här var den bästa födelsedagen i mitt liv.
Tack Amanda, Herman, Arvid, Leila, Henrik, Petter, Isak, Dennis och Siri. Tack för att ni ville fira min födelsedag. Tack för att ni finner något värdefullt i denna dag. Tack.







I must be the happiest girl in the world.

Ni är så fina, så underbart snälla att jag börjar gråta. Trodde aldrig att någon skulle bry sig så mycket.

Good old fashioned lover boy.
- hur kan en mening, en enda liten mening få en att fall så hårt. Igen.


Det har varit en fin helg, en bra helg. Mycket, mycket bra. Bättre än på länge. Trots ont i halsen, svårt att äta och svälja, lite sömn, ont i kroppen, yrsel, huvudvärk, illamående och nära till att svimma. Trots detta har det var en fin helg. Den finaste av mina helger på länge.

- Kasamark
- Dumbo med Herman
- Te med Herman
- The Sims med Herman
- Sova med Herman
- Vakna med Herman
- Moulin Rouge med Herman
- Gräsmulning med Herman
- Sång och skratt och bara allmän lycka med Herman
- Tv-spelskväll hos Petter med Amanda och Herman och Petter och Henrik
- Middag och film och tv-spel med fina, underbara människor.
- Sova med Herman
- Vakna med Herman
- Skins med Herman
- Fika med Herman
- Sola och lyssna på Detektivbyrån och Johnossi med Herman
- Grilla på balkongen
- Vara med Siri
- Somna in till Firefox
- Och vakna av sms från Arvid. (snälla Arvid, var glad för mig. ♥)


Jag är lycklig nu. Jag är så lycklig.
Good old fashioned lover boy. Jag har inte glömt dig.
Jag skickar dig ett brev, en hälsning, vad som helst, för att visa att mitt hjärta fortfarande slår för dig.

This is the first day of my life
I'm glad I didn't die before I met you

Herman, djungelboken, te och skins. ♥

Idag lämnade jag in mina sista stora arbeten i nian. Sista på hela högstadiet. Nu är det bara småsaker kvar, små skitgrejer som ska in, men det skrapar man ihop på en lektion.
Vi har haft a-pass hela dagen och solen håller i sig.

Herman fick bli försökskanin till min och Siris massageolja... Han ungefär somnade.
Sen drack vi te (äckligt engelskt te) och kollade på Djungelboken. Den är KUNG! Sjukligt skön humor och alla är pedofiler eller bara ganska perversa. Det är också rätt kul.

Slumpmässiga valexempel.
"wow, jag tänder på den här låten"
"åh, vad har vi här" (-ormen smeker Mowgli på kinden)

P.S. Jag och Herman har upptäckt att Mowgli ochAmanda är galet lika! ♥ ♥ ♥

Ja, visst är det kul.
Hästpojken är bäst och jag älskar mitt liv.
Puss och hej, leverpajstej.

Vänta med att tänka tills du dör
För annars kan du komma på att känna
Allt det där du sa du skulle lämna

Ja, för första gången i mitt liv känns det som att jag faktiskt är någon. Någon som är värd att vara.

Idag är det söndag. Och jag som brukar hata söndagar. Inte idag.
Den här söndagen älskar jag. Älskar älskar älskar.
Det är sol och varmt och jag är glad för jag ska till stan och träffa Hörmän.

Som sagt, en fin helg.
Herman (!) Amanda Arvid Valdemar Lucas (m.f) M.A.D.E Sol Mormor & Morfar

If you ever change your mind
About leaving, leaving me behind
Oh, bring it to me, bring your sweet loving
Bring it on home to me







Jag har svårt att sova. Jag vaknar av mina jättekonstiga drömmar, ljuset vid sängen som är till för att skapa lugn i rummet. Men  allt jag gör är att vakna och så ligger jag och funderar i en halvtimme innan jag somnar igen. Det är så mycket. Så mycket i huvudet. Så mycket bra. Så mycket dåligt.
Jag vill bara ha sommarlov och jag vill bara bli av med alla dåliga tankar. Jag vill bara vara helt klar i huvudet och jag vill bara vara glad. Jätteglad. Alltid.
Men inte så glad att jag ligger och vrider på mig, skrattar ut i mörkret och inte kan sova.

- Det är ditt val. Följ dina egna planer.

Våren blir så mycket vackrare såhär. Så som det är nu. Det är maj och sommaren är snart här. Snart aldrig mera Carlshöjdsskolan, snart aldrig mera högstadie. Från och med nu bara fina människor.

Stan var fin idag med Herman och Amanda och Arvid och alla ni andra.
Stan är så mycket finare såhär. Så som det är nu. Så lycklig, som jag är.

Did not think I liked this city,
Thought I, thought I hated this city

Detta enda ska du veta. Någonstans i rymdskeppet väntar Alien. Det okända, det främmande, som är där för att attackera dig, sprätta upp dig, slakta dig.
Det du kan lära dig är, att det alltid är dom som befarar det värsta som har rätt. Dom som inte för att ögonblick tror på tryggheten.
Trygghet är alltid bedrägligt. Lugnet är alltid falskt. Monstren är alltid verkliga. Kaos är det enda sanna.
Hur många försvar du än byggt, hur många idiotsäkra övervakningssystem du än rest. Life finds a way. Livet hittar sina vägar: genom och ut, förbi och in, och det skonar ingen. 
Plötsligt är geten borta och odjuret där. Vad hjälper dina skydd när det onda slår till? Det lyckligaste möjliga slutet är att du lyckas fly i helikopter medan monstren kalasar på dina döda vänner, raserar allt du byggt upp och triumferar i ruinerna av ditt liv. Det är oundvikligt. Kan inte vara på något annat sätt. Life finds a way. Och även om just den här filmen är slut kommer det alltid en uppföljare. Så vart ska du fly? Where do you think you're goin'?
Även om Freddie Kreuger dör, uppstår han igen i nästa mardröm.
Även om hjältinnan till slut offrar sitt liv och kastar sig ned i ett brinnande eldhav för att slippa leva med monstren vet vi att det inte hjälper, det kommer alltid en uppföljare där hjältinnan åter måste konfronteras med det värsta, för hon slipper inte undan, inte ens om hon kastar sig ned i ett brinnande eldhav slipper hon undan det monster som konstruerats för henne.
För det är så det är. Man slipper inte undan. Detta enda ska du veta.
Någonstans väntar alltid det värsta, väntar på att attackera dig, sprätta upp dig, slakta dig, om och om igen.
In case of emergency - you can't get out.

Våren i Umeå är fin. Faktiskt riktigt fint i den här staden, ibland.
Ja, jag kanske faktiskt älskar den här stan. I alla fall lite grann. Ibland.

Jag är så lycklig.
Nya människor gör gott. Jag älskar mitt gamla, det som alltid varit. Det är skönt att det finns, att det är så tryggt där. Men jag är jag och jag älskar nya saker. Nya upplevelser och nya människor. Som nu.
Jag är så lycklig att jag fann dig. Att du bjuder mig med in i din värld, din verklighet. Och kanske, kanske att den så småningom också kan bli min värld, min verklighet. Jag skulle vilja det.



Regnet slår mot marken men det är fint. Sol och regn är den bästa kombinationen, visst Herman? Eller nej, så var det ju inte. Sol och regn är väder. Ingen kombination. Så, världens bästa väder, Herman.

Nu har jag hämtat ut mina grejer till Made-festivalen som funktionär. Det blir Fredag 19.00-23.00 med Valdemar och så Lördag 15.00-18.00 med... INGEN! Kom alla vackra kamrater, kom!
Nämen ärligt. Om någon ska på Made så säg till för jag vill ha sällskap!

Imorgon blir det konsert på TC!



Kom till mig, Amanda. Jag saknar dig!

I ♥ LONDON!
Jag älskar språket, gatorna, telefonkioskerna, byggnaderna, bilarna, träden, parkerna, människorna, tunnelbanan, bussarna, torgen, till och med den sjukt farliga och ytterst ologiska (i alla fall för oss svenskar) vänstertrafiken. Ja, jag älskar allt i London. Allt, allt, allt.
Jag vill leva där, jag vill bo där.

Jag älskade sommaren som redan hunnit nå staden. Jag älskade livet på gatan. Älskade det ständiga dånet från den tjocka trafiken och det öronbedövande ljudet från ständiga ambulans- och polisbilssirener. Älskade det ständigt hetsiga tempot. Älskade dom små gatorna med dom stinkande tubarna.
Men det jag älskade mest av allt var människrona. Människorna och gemenskapen. Att alla pratade med alla, ingenting var påträngande eller för privat, bara öppenhet. Det var det jag älskade mest.

Jag vill tillbaka till London. Jag vill inte vara här. Det är inte rätt, det här är inte mitt hem.


London 1 maj 2009