Petrur

Nu känns det bra igen. Nu känns det riktigt riktigt bra.
Att prata i telefon med Herman är en konstig känsla. Man går från 0 till 100. Blir helt speedad och jättefnissig och plötsligt är man sjukt pigg och bara jätteglad och skrattar åt allting, man dansar fram och allting känns så lätt. Är det bara jag som får den känslan av att prata med honom?... Kanske..




Nu har vi fixat sommaren. Nästan iallafall. Vi har sett till att vi SKA fixa.
Det blir sommar i Umeå, fina gröna, ljusa Umeå, med emoringar i parken och massa sommarnätter hos Herman ute i Kasamark. Det blir grillning och Disney.
Sen blir det Skåne (HUR SKA JAG KLARA DETTA?) och SARA! Älskade underbara Sara, fantastiskt genomfina Sara som jag saknar så mycket att jag knappt orkar tänka på det. Varför bor du inte här?!
Skåne blir fint, fast jag kommer sakna Herman så jag kommer gråta (men då kan vi prata i telefon och så kommer jag få ett sånt där lyckorus hela tiden, sounds like fun fun fun). Skåne är ändå alltid bäst. Sommarjobb, stranden, Sara, släkten, Farmor, grillkväll, Siri, promenader, kvällsbad, film, sola, bli brun och snygg, Helsingborgsfestivalen (!!!).
Och sen!
Stockholm och HERMAN! Sen Putte i Parken TOPPEN TOPPEN TOPPEN!
Och så Skåne igen med HERMAN!
Hem.
Och så gymnasiet. ♥

Hur skulle någonting kunna gå fel.