Petrur

Detta enda ska du veta. Någonstans i rymdskeppet väntar Alien. Det okända, det främmande, som är där för att attackera dig, sprätta upp dig, slakta dig.
Det du kan lära dig är, att det alltid är dom som befarar det värsta som har rätt. Dom som inte för att ögonblick tror på tryggheten.
Trygghet är alltid bedrägligt. Lugnet är alltid falskt. Monstren är alltid verkliga. Kaos är det enda sanna.
Hur många försvar du än byggt, hur många idiotsäkra övervakningssystem du än rest. Life finds a way. Livet hittar sina vägar: genom och ut, förbi och in, och det skonar ingen. 
Plötsligt är geten borta och odjuret där. Vad hjälper dina skydd när det onda slår till? Det lyckligaste möjliga slutet är att du lyckas fly i helikopter medan monstren kalasar på dina döda vänner, raserar allt du byggt upp och triumferar i ruinerna av ditt liv. Det är oundvikligt. Kan inte vara på något annat sätt. Life finds a way. Och även om just den här filmen är slut kommer det alltid en uppföljare. Så vart ska du fly? Where do you think you're goin'?
Även om Freddie Kreuger dör, uppstår han igen i nästa mardröm.
Även om hjältinnan till slut offrar sitt liv och kastar sig ned i ett brinnande eldhav för att slippa leva med monstren vet vi att det inte hjälper, det kommer alltid en uppföljare där hjältinnan åter måste konfronteras med det värsta, för hon slipper inte undan, inte ens om hon kastar sig ned i ett brinnande eldhav slipper hon undan det monster som konstruerats för henne.
För det är så det är. Man slipper inte undan. Detta enda ska du veta.
Någonstans väntar alltid det värsta, väntar på att attackera dig, sprätta upp dig, slakta dig, om och om igen.
In case of emergency - you can't get out.