Petrur

Jag trodde inte att jag skulle tänka så här. Men jag vill ha snö. Jag vill faktiskt ha vinter. För om det inte finns någon snö, vad är det då för vits att julpynta? Och jag vill julpynta. Mer pyssla. Och baka. Och jag vet att den här julen kommer bli den bästa. För i år är Otis med och ingenting kan bli bättre.

Det här är Kvartetten. Det här är jag och mina tre underbara vänner. Och vi har så roligt att jag ibland inte vågar tro att det är sant. Och det går så bra för oss och om jag kunde skulle jag göra det på heltid. Jag vill sjunga alltid, jämt. Och jag vill testa nya saker och spränga gränserna för vad jag tror att jag kan. Och vi kan nästan inte ta fler spelnigar nu, för vi hinner inte. Men fråga oss ändå. För vi vill alltid sjunga. Och efter jul ska vi sjunga på Schmäck och i Sverige Radio. Lyssna på Kvartetten här!

Det är festligt att jag inte skrivit här på så länge att det senaste inlägget är från början av oktober då jag höll på att längta ihjäl mig efter lilla bebisen. Och nu. Äntligen äntligen har han kommit. En liten kille. 3,6 kg, 50 cm lång. Ljus, ljus i håret och alldeles bedårande söt. Jag är världens stoltaste moster och jag vill bara vara nära honom hela tiden.

Jag sitter och tittar på bebisleksaker och längtar så otroligt mycket tills den här månaden är över, till jul, då barnet är här. Då jag äntligen änltigen blivit moster. Då jag får hålla den lilla snuttisen i famnen och pussa den och känna lukten av babylen hud. Jag längtar så mycket efter mitt lilla syskonbarn. Så kom ut nu!

Jag visade dig aldrig min sommar. Jag ser det som att den regnade bort. Eller som att tågluffen var det enda. Men ljug ljug. jag ljög. Jag gjorde mycket fint i sommar också. Låt mig förklara.

Jag rev ut min garderob bara för att hitta den där jackan från då. Den fanns inte. Ibland tror jag att huvudet vill krossa oss. Varför längtar jag tillbaka?

Jag skriver inte här förrän det finns något att berätta. Nu gör det. Jag hade världens finaste helg. Finmiddag och bondens marknad, filmkväll och mys med massa fina kompisar hemma hos Kasper, nattklubb och fuldans och nackont med Tove och Krille, söndagsfika och superhjältefilm hos Kasper med alldeles för mycket vindruvor. Och sol. Ja, äntligen sol. Behaglg kyla. Höstluft. Jag säger hej.

Att gå på marknad på Gamlia är alltid något speciellt. Även fast luften är full av regn som inte riktigt vill regna utan bara klibba. Och fast än himlen är grå som ett askfat så är det fint. Att hålla en varm hand och träffa vänner och sitta i den lilla röda fikastugan med en kopp kaffe och höra elden spraka och göra det man längtat efter och det man är där för. Att köpa kantareller.

Igår kväll vid fem-tiden fick jag verkligen känna på anledningen till att jag älskar de nya bussarna. Utan att byta en enda gång tog jag mig snabbt och smidigt till Henrik på Böleäng, där massa fina kompisar höll till och såg på Star Wars. När jag kom var det just dags för middag och när vi satte oss i uterummet, med utsikt över ängarna, kikade till och med solen fram och det blev riktigt  sommarvarmt. Så där som vi saknat. Jag som aldrig sett Star Wars kanske skrattade på fel ställen och ställde lite fåniga frågor. Som ungefär "Är Darth Vader dum?". Men jag kan försvara mig med att han var snäll i en bok jag hade när jag var liten. Då var han en plastfigur som tappat benet. Så det är inte så lätt att veta. Men nu är jag i alla fall en i klubben. Jag har sett Star Wars.

Tänk vad man kan hitta. Ett gammalt nattlinne, längre än jag själv. En liten sax och ett par byxor att pula ner det i, behöver man. Och ett svart linne/väst och en vit gammal polotröja. 80 kr behöver man. Så har man tre nya tröjor.