Tågluff 2011, Venedig
Mot Venedig gick värden vidare.
Resan dit var lång men också den bästa. Fantastiska vyer flög förbi utanför fönstret och i vår förstaklasskupé (som vi inte reserverat utan bara fick..?) hade vi sällskap av två amerikaner som höll oss sysselsatta mest hela resan.
Efter mycket om och men hittade vi till slut ett hostel där vi kunde stanna, tack vare att reseptionisten var så otroligt snäll och såg att vi var trötta och desperata. Utsikten vi fick var helt otrolig!
Kartan som visserligen var helt obegriplig, användes flitigt i detta virrvarr av smala gränder, kanaler och broar. Symbolen på kartans framsida är en utmärkt beskrivning av staden.
San Marco
Allting var så vackert och bara helt rätt. Vi gick och gick och fast än allting så likadant ut och vi gick vilse stup i kvarten, kunde man inte få nog. Man ville se var enda hör av denna sagolika ö.
Andra natten fick vi byta hotellrum och fick en helt okej balkong.
Jag och My köpte såpbubblor ur en liten leksaktaffär. Vi satt på kanalkanten och lät bubblorna vara genom luften, förbi alla förälskade par och rika familjer som passerade med gondol.
Men så skulle vi vidare. Det var sorgligt men sant. Efter tre fantastiska dagar med värme, god mat, jobbiga försäljare, smala smala gränder, fotbad i kanalerna och massa picknick vid vattnet bestämde vi att det var dags för Kroatien och lite riktig solsemester.
Kommentarer
Trackback
