Petrur

Solen skiner och det luktar asfalt. Jag har känt det hela dagen. Till och med då vi satt i filmsalen med neddragna persienner och frös så vi skakade, till och med då kände jag det. Våren. Solen och barmarken, ljudet av smältande snö och människor i vårskor. Smaken av kärlek och drömmar och förvirring. Allt det där vi måste känna. Och på bussen hem, kände jag för en stund, pirret i magen och den stickande doften av rök, som då jag dansade in våren och snurradesnurradesnurrade tills väggarna föll in. Och jag tänker på Tove när jag hör den här låten. Därför gör den mig glad. Därför lyssnar jag på den. Och låter den fylla mitt bultande hjärta till brädden, till över kanten, till spränggränsen. Snart dansar det ut ur bröstet på mig, min lilla blodpump. Av lycka, av musik, dans, rädsla, längtan. Allt det där vi måste känna, måste ha för att få vara människa. Och det vill jag vara, jag älskar att leva.