Petrur

Så otroligt märklig dygnsrytm man får. Varför blir det alltid så? Jag känner mig mosig fast än vi hade det så lugnt och trevligt och fint igår. Jag är väl rätt bra på att verkställa de förväntar jag har på mig själv. Död idag. Alltså.
Och när vi berättade för varandra om vilka nyårslöften vi hade och vad vi ser fram emot det här året så insåg jag att den mest förväntansfulla tiden i mitt liv redan ligger under mina fötter. Den är här och nu och mitt nyårslöfte är att ta vara på den, inte bara tänka. Det är jag färdig med.
Och ibland blir jag alldeles generad av er, för ni är så fina. Mina räddare i nöden och alltid.
Nu ska jag göra en meny på franska för jag ska bjuda på finmiddag imorgon, med min allra finaste gäst.