Petrur

evapetronella

it will not happen here

Och jag sitter såklart och tittar på bilder från Prag nu igen och längtar så jag dör. Till nya smaker och dofter, kullersten och kartor och fina gatuskyltar, att virra bort sig och hitta hem igen, att gå hem till sin lilla lya efter en himla massa caféer. Jag längtar efter att resa och jag längtar inte lite grann, som att  det skulle vara himla kul. Nej jag längtar så det liksom kittlas ända ut i tårna. Jag längtar så att det nästan är det enda som tar upp mina tankar nu. Och sen går jag och funderar på om det verkligen är hälsosamt. Är det här bra för någon? Jag blir ju en riktig tjattant när det pirrar så där i tårna.

Å vad jag har väntat på att du ska blogga! Jag längtar också så att det pirrar i tårna, och i magen, och i hjärtat. Och jag älskar dig, och nu tänker jag våldgästa ditt hus så att din mor blir glad, och förhoppningsvis du också.

åh, tack eva! :D

de blev ju rätt fräna faktiskt!

Det är verkligen inte bra att längta för mycket, längtar man för mycket vill man bara bort ifrån det man har just nu, och jag tror inte att det finns något mer självdestruktivt. På ett smygande sätt. Det bästa är nog om man inte längtar själv, det bästa är nog om man längtar tillsammans med någon (som befinner sig på samma ort), då är det bara av godo

Det är verkligen inte bra att längta för mycket, längtar man för mycket vill man bara bort ifrån det man har just nu, och jag tror inte att det finns något mer självdestruktivt. På ett smygande sätt. Det bästa är nog om man inte längtar själv, det bästa är nog om man längtar tillsammans med någon (som befinner sig på samma ort), då är det bara av godo

My längtar med mig.