Petrur

Och alla gick och la sig och jag kan inte hjälpa att känna mig ensam. Och jag kan inte hjälpa att jag saknar vardagarna. Att jag saknar riktiga nätter som är kortare än dom nu. Det får vara slut på ledigheten nu, jag måste göra något. Imorgon ska jag gå upp tidigt och baka något. Matmuffins kanske. Bara för att. För att det påminner mig om sommar och dagar som var något på riktigt.
Jag saknar röster i telefonen och jag saknar ljuset och jag saknar kylan mot mina ben. Jag är fullständigt hopplös. Jag hoppas jag lyckas göra något.