Petrur

Den 19 juni 2011, gick bussen från Umeå busstation, den som sakta men säkert skulle ta oss en bit på vägen. Ut i Europa, ut på tågluff i tre veckor.

Nattåget var mysigt och vi sov som små björnar enda till en tysk konduktör öppnade dörren till vår hytt (klockan var 05.00) och pratade högt och länge på tyska. "Guten morgen meine damen und herren...". När han vände i dörren hann My få fram ett "Sorry...?". Allt vi fick som svar på det var "Wake up, switch trains!". Så vi gjorde som han sa. Vilket resulterade i att My glömde sin värdefulla turkisk peppar, mycket frysande, illamående, tåg hit och dit, trånga bussar etc.

Äntligen framme i Berlin var vi rejält trötta men vi spenderade dagen med att utforska så mycket som möjligt, Vi var nyfikna på staden och ville hinna med alla sevärdheter på samma gång.

Här Brandenburger Tor.

Förintelsemonumentet.

Muren.

I ett rum med stort fönster och fyra bäddar spenderade vi två nätter, tillsammans med kaniner och backpackers från överallt.

Vi strosade runt på gatorna och besökte världens finaste kyrka. Att prästen talade tyska så vi inte förstod, gjorde mig ingenting eftersom jag inte bryr mig om det kristna budskapet utan bara ville njuta av tystnaden, lugnet och ljuset.

Krille hittade en butik som passade honom.

Och sedan besökte vi Tacheles. Ett gammalt köpcenter som varit ockuperat sedan 1990-talet. Hela byggnaden är tapetserad av graffiti och i och utanför befinner sig nu mera konstnärer av alla dess slag. Alla var så snälla och så trevliga mot oss och allting bara kändes så totalt fritt.

Det var lite tråkigt att lämna Berlin. Jag som blivit smått förälskad i allt, ville stanna. Men regnet öste ner och Italien och dess värme kallade på oss. Så efter fyra toppendagar i storstaden satte vi oss på tåget mot Venedig.