Petrur

Nu använder jag mig av Krilles bilder för att dom är så otroligt fina och beskriver Knytkalasfikadagen i parken för mig och Tove, så himla bra. Så himla fint det var och tack så himla mycket för alla presenter och allt fika och all kärlek.










Jag har så snygga vänner och här är Krille:
http://ellirk.blogspot.com/

Vissa dagar tänker jag inte ens på att rymma härifrån. Jag tänker inte ens på bort. Jag tänker inte att det finns något annat än det jag har nu för ibland är det jag har bara så in i helvete jävla vackert att jag bara vill skrika. Det var sol idag och det får mig att vilja stanna. Och efter skolan gick jag till stan med My som kändes otroligt lång bredvid mig på sin longboard. Och i stan gick vi runt och tittade på fina saker, smycken och kläder och konstiga böcker på PopShop. My får mig att vilja stanna. Och vi träffade Siri och hon och jag hade likadana solglasögon och Siri, du och jag delar så mycket och du får mig att vilja stanna. Och jag och My åkte hem och det är så grönt överallt och vi går på världens bästa skola, det är bara därför vi klagar över betyg, bara för att det är det enda jobbiga med skolan just nu. Och vi går världens bästa program och det får mig att vilja stanna. Och vi gick hem till mig och fixade och trixade intervju till våran film om genus och vi åt middag på balkongen och skrattade och levde levde levde. Och nu sitter jag här och vill bara ha nästa dag och eftermiddag för då ska vi ha knytkalasfika för mig och Tove som har fyllt år. Och på Kulturnatta ska jag spela flera gånger och det får mig att vilja stanna.
Så när jag tänker efter så vill jag inte alltid rymma härifrån. Jag kanske faktiskt stannar ett tag, tills hösten drar in. Då åker vi till London, My. Och det får mig att vilja stanna.

Långhelg och sol och värme gör en galen. Man blir lat och börjar inbilla sig att det är sommarlov. När man åker till storasyster i Ö-vik och ligger i gräset med Herman och tittar på när dom andra badar och när man grillar på kvällarna och åker varm varm varm buss och sover mot finastes axel och svettas svettas svattas. Och när man hugger ved och känner solen bränna på ryggen. Och när man äter middagar ute och går långpromenader i flippflopp och långpromenader i spöktimmen och det är inte ens riktigt mörkt än. Och när regnet kommer och går och gör gräsmattorna alldeles skinande gröna. Och så tror man nästan helt alldeles säkert att det är sommarlov och att man ska spendera all sin tid i Kasamark med finaste och lyssna på Antony & The Johnsons och bara vara lycklig och lugn. Men så åker man hem och sover ensam i ett ensamt hus och saknar alla som var så närvarande. Och så åker man till skolan och man vaknar upp och kommer på att det är inte slut riktigt än. Men första året på gymnasiet har gått fort. Men Petronella, nej det är inte slut än.
Skriv på ditt tal till svenskan.

Idag har jag varit ihop med världens finaste i ett år. 
365 dagar i kalendern. Jag tror att det är mycket kortare. Fast jag har nog känt dig i en evighet. Jag blir i alla fall glad när jag tänker på det. Jag blir glad när jag tänker på dig.




http://sandigt.blogg.se/

Tråkig lektion går att få rolig, det går. Med lite vilja. Med en näve godis och alla uppgifter avklarade och lite fina bilder på tjejer som är killar och killar som är tjejer blir det hela genast himla mycket roligare. Våran film om genus kommer bli så bra och om ett par veckor ska den vara klar och jag längtar så överjävligt mycket efter att få visa den för alla. Mjaou.

Jag skulle vilja ha en kamera så jag kunde ta kort på allt fint jag ser. För det finns mycket. Fint. Som man skulle vilja fota. Och spara. Och lägga i en låda bland bilder som man mår bra av att titta på.