Let's just fall in love
Alla dagar måste väl ha sina ups and downs. Jag antar att det är så.
Den här dagen har i alla fall varit för bra för att vara sann. Det var nog ganska mycket jag som gjorde den till det, och mina underbara vänner. Och vädret såklart. Solen är min räddning. Jag vill ha sommar. Och om jag inte kan få det så vill jag i alla fall ha vår.
Jag började skriva någonting på engelskan idag. Jag visste inte rikitgt vad jag ville eller vad jag höll på med. Men jag förstod nog ganska fort att det handlade om dig. Essay on sadness. För du fattas mig. Som Mattis säger, han fattas mig.
Och jag har skrattat så otroligt mycket idag. Mycket mycket mer än på himla länge. Och allt var på samma dag, hela dagen. Och jag är glad att jag kände att luften var viktigare än musiken för en gångs skull. För jag är ju trots allt mer beroende av solljus och luft än av musik. Även om det är det enda jag riktigt mycket brinner för.
Det var också så himla fint att träffa Arvid. Han får mig att skratta och känna mig bra. Och Herman och My är mina hjältar. Dom skyddar mig från allt som är farligt. Dom hjälper mig att trycka undan allt det som står mig ivägen.
Idag kom jag på att det mysigaste som finns är att sitta i soffan och dricka te med Herman och bara prata och skratta och se solen gå ner utanför fönstret. Så himla töntigt romantiskt. Så himla fint. Let's go crazy for each other and let's just fall in love.
Och lyssna på musik och titta varandra djupt i ögonen och komma på att jag är så jävla lycklig. Och prata med sin farmor i telefon och titta på serier och skratta skratt skratta.
Och jag har världens finaste pojkvän som är bäst på hela världen. Och så får man inte säga för jag stör mig på alla som är så dör puttinuttiga och "min pojkvän och min pojkvän och min pojkvän". Jag kan inte hjälpa det. Jag jobbar på min självständighet. Det är bara skönt att kunna luta huvudet mot någons axel ibland.
Can I hold you one last time? 
