Petrur

Så fina, så underbara vänner jag har. Så mysigt med fikakväll och skratt och prat och mörkerkurragömma med er! Så underbart att ligga i sängen hela dagen och känna att man inte behöver gå någonstans, absolut ingenstans. Och teater i Ö-vik, sjukt bra och rolig och spännande! Och soppa i björnakojan och mörk hemfärd under filt med huvudet mot finastes axel. Och sova när man är så där sjukt jävla trött att man knappt kan prata.
Och äckelväder, men fin dag med Herman och päron.
Och nu är jag ensam och har enormt tråkigt och vill helst spela sims och lyssna på Janis hela dagen.
Jag borde städa. Plugga. Ringa caféer och restauranger i Simrishamn. ORKAR INTE!

Jag är less på mina kläder och mitt hår och mitt rum och jag är less på vädret och att jag klagar och att det inte händer någonting roligt och att Herman är så flitig och pluggar och jag är så lat och bara sitter och lyssnar på musik.

Måste spela. Orkar inte spela. Har så stora sår och blåsor på fingrarna. Det var länge sedan jag hade det. Länge sedan jag spelade så mycket att huden inte klarade av det. Och jag som ändå är härdad. Det är underbart.
Man måste offra det. Man måste känna smärta för konsten. För det är ju så underbart!

utsmycka mig