Petrur

Det finns ingen ork kvar och ännu mindre finns det någon tid. Och inte blir det bättre heller för att jag saknar min finaste och vet att hon känner sand mellan sina fingrar och varm vind mot sina ben och att hennes liv just nu helt har stannat upp. Eller lever mer än någonsin. Jag vet inte. Jag vill i alla fall vara med min finaste och jag vill känna sand mellan mina fingrar. Fast just nu nöjer jag mig med att slå in julklappar och baka lussebullar eller bara att städa. Vad som helst som viskar att julen är här och att jag kanske inte behöver vara så förbannat stressad. Och jag har lärt mig nu, att det är inte julens fel. Den bara ligger där och hjälper till lite på traven. Det är allt annat. Som kryper in i mitt huvud och bestämmer sig för att flytta in ett par veckor.
Min dag började ju fint i vart fall. Med en Henrik och en Herman på bussen som sa att vi ska göra någonting roligt på nyår, något som är lika roligt som förra året. Fast jag vill ju känna sand mellan mina fingrar. Eller bara lussebullsdeg. Det går också bra.