Petrur

Tre timmar av min dag spenderade jag i cafeterian med My . Plus varierat sällskap.
Jag är glad att jag åkte till skolan. Glad att My är tillbaka.

Idag var det sol. Det var länge sedan nu. Och jag trivdes väldigt bra. Det fick mig att tänka på sommaren, på skolstarten. Då jag knappt kände er, då vi inte hade något speciellt att dela. Inte som nu. Vi hade inget särskilt, vi tillsammans. Vi kunde bara bygga. Nu kan vi göra vad vi vill.
Bygga, förstöra, riva ner, bygga upp.
På det sättet är det lättare att inte ha något alls. Då har man inget att förlora, inget som kan gå sönder. Ju större det blir, desto skörare.

Jag sitter i min säng och lyssnar på Melissa Horn. Jag spenderar mycket tid på mitt rum nu för tiden. I min säng, under täcket. Med mina böcker och tankar och gitarr och tekopp.
Idag fyller Sara 18. Grattis!

 
Det här är jävligt smörigt, det vet jag. Men jag gillar det. För nu orkar jag inte låtsas längre. Jag tänker jävligt mycket, jag gör det fortfarande. Och jag är kanske fett smörig och töntig men det är huvudets fel. Kan inte hjälpa det.