Petrur

Nu är det dags att ta en paus med matten, jag kände det. När man slutar förstå dom mest simpla sakerna och är för trött för att läsa hjälprutorna. Då är det dags att göra något annat. Kanske dra fram keyboarden och jamma lite till House Party. Det ska jag nog göra faktiskt.

Det är söndag och jag är förkyld. Jag fick någon slags attackförkylning igår kväll och jag har bara nyft och snörvlat och snorat och hostat mer och mer sedan dess.
Igår var jag för övrigt hos Leila ute på landet. Norrfors. Hette det va?
Det var mörkt där. Men fint. Och stort hus. Och lite läskigt och väldigt tyst överallt. Fast vi bröt den, tystnaden alltså. Med våra skratt och skrik och flams.
Jag, My, Herman, Leila, Krille och Gabban.
Tårta var det. Och lek. Och mörkerprommenad och uppskrämda små själar som tryckte sig tätt intill varandra, krampaktigt kramande händer.
Jag älskade det.

I fredags åkte jag till Herman. Och lagade mat och kolla på Idol (jag brukar inte göra det. bajs). Och drack te och kollade queer as folk och skojbråkade och brottades och kramades och var himla, himla glad att det var helg. Att Herman var så glad för att hans far var hemma igen. Och för att allting äger i Kasamark.

På lördag sken solen. In genom badrumsfönstret i en gammal västerbottensgård långt ute i ingenstans. Så vackert. Och jag stod lutad över handfatet och såg solen lägga sig till rätta mot mitt ansikte. Och när jag tiittade på min spegelbild kunde jag nästan inbilla mig att det var sommar. Att solen, precis som alla andra dagar, precis som den ska, som den gör på sommaren. Jag blundade och tänkte att ute är dte varmt och idag kan man gå ut i bara klänning. Och gräset är grönt och senare ska vi åka till sjön och bada och det är sommarlov och jag har ingenting att tänka på utom mig själv. Och dom jag älskar.
Men verkligheten slår alltid tillbaka.

Vi åkte till stan och gjorde en liten blixtvisit på Hagahallen där Herman dömde en basketmatch. Och så prommenerade vi in till stan. Det var kallt. Fast solen sken i alla fall. Så jag var glad.
Sen köpte vi skor och byxor och fick var sitt äpple och träffade Siri och hann hälsa på Pekka och säga hej till Lotta och Matilda.

Hemma lagade pappa pannkakor. Och efteråt somnade vi som två små barn bredvid varandra och sov fram tills middagen. Sen åkte vi till Leila. Långt ute i mörkret. Och tysnaden. Som vi bröt.