Petrur

O.C.
Jag vet att du har lämnat mig för länge sedan. Jag vet att jag inte existerar för dig. Men någonstans hoppas jag och önskar att du ändå ska kika in här ibalnd. Som bara ett minne, från någonting förr. Någonting länge sedan. Kanske någonting fint. Kanske bara ett minne, som en svår och jobbig grej.
Jag vet inte. Det här är mitt enda sätt. Att kommunisera. Att få kontakt. Att inte få kontakt.
Är så rädd att bli fast, hamna där igen. Är så rädd att falla tillbaka. Jag vill ingenting av det jag ville då. Jag är ny. Jag är annan. Men jag är fortfarande där. Någonstans är jag fortfarande där.
Jag drömde om dig i natt. Bara det där namnet, som fick mig att fundera.
Du skickade mig 95 sms. Precis som den där gången när du vann den där dumma tävlingen, minns du det?
(tänk att vi ändå fortfarande har minnen kvar att dela). Jag hade otur som lärde känns dig. Det är bara så. Jag önskar att det inte hade varit så, men det var det. Jag hade otur.
Och jag har förstört var enda minne. Ändå minns jag.