Nu springer jag så fort benen bär mig
Jag försökte måla av min bror idag. Ett forografi. Hur jävla svårt kan det vara? Ett fotografi!
Men det går inte. Jag kan inte teckna längre. Jag vet inte hur man gör, minns inte. Eller så har jag bara inte något intresse längre. Det känns hemskt. Jag brukade alltid måla, alltid när jag kände såhär, men det går inte längre.
Som den där natten. Den där jävla natten, när allt jag hade var mina målarfärger och pappret framför mig. Det var det enda jag hade och på skakiga händer drog jag mina streck över arket. Det var det enda som höll mig vid liv. Men inte nu längre. Nu är jag bara levande död.
Men det går inte. Jag kan inte teckna längre. Jag vet inte hur man gör, minns inte. Eller så har jag bara inte något intresse längre. Det känns hemskt. Jag brukade alltid måla, alltid när jag kände såhär, men det går inte längre.
Som den där natten. Den där jävla natten, när allt jag hade var mina målarfärger och pappret framför mig. Det var det enda jag hade och på skakiga händer drog jag mina streck över arket. Det var det enda som höll mig vid liv. Men inte nu längre. Nu är jag bara levande död.
Kommentarer
Trackback
