Petrur

Himla bra jag mår. På riktigt. Jag hatar all snö som har snöat. Den är stor och kall och massvis. Det kommer aldrig att bli vår. Så känns det varje vinter och jag hatar vinter, mer än du kan ana tror jag faktiskt.

Igår var en himla fin fin fin dag. Jag vaknade så sent jag bara kunde för att verkligen känna den där känslan av att idag ska jag bara vara hemma och inte träffa någon speciell förutom syster och jag ska inte åka någonstans, skönt. Herman skulle ju vara med Arvid och My skulle ta farväl av sina släktingar, längre än så kunde jag inte tänka. Jag åt frukost riktigt länge och duschade rikitgt länge och spelade sims och åt godis himla länge och långsamt.
"Hej vill du följa med på konsert. Nej jag är inte med Arvid, han var insnöad. Vi ska åka och se --- (jag glömmer alltid deras namn) och vi har två biljetter över. Ta med dig någon." -Herman.
Så jag och syster åkte till stan i snöandet och mötte Herman + föräldrar på Schmäck där det var varmt och smockat av folk och mysigt och fint som vanligt.
Jag gillar melodierna och jag gillar folkmängden och jag gillar närheten och jag gillar Hermans arm runt mina axlar.
Kvällen bestod mest av tedrickande, choklad, chips, tv med Herman och Marie och mamma och pappa.

Jag sov oroligt i natt. Jag nojar över nyår. Jag drömde mardrömmar. Jag hade spindlar överallt. Och jag svettades och hade ont någonstans. Vet inte vart. I ryggen, magen, benen. Hela kroppen.
"Herman, ta bort spindeln!"
"Ehm.. va?"
"Eller.. har jag en spindel i håret?"
"Nej.."
Och strök mig över håret.
Du är snäll mot mig.

Vi åt långfrukost och blev kära. Som i Sårskorpor. Det snöade fortfarande. Sen var vi sjukt sega i några timmar. Tillslut hamnade vi iallafall på Station med te och äppelkaka.

Imorgon ska jag träffa My innan eftermiddagsfikabjudning.