Petrur

Just nu vet jag inte riktigt. Vad jag ska skriva och så menar jag. Det är ju så himla mycket. Så mycket nytt. Jag hinner liksom inte ens stanna upp och tänka på vad som händer. Och jag vet inte om jag bara är lycklig eller trött.
Jag trivs i alla fall. Så underbart mycket trivs jag. Så underbart fint är det att spendera sina dagar på Midgård. Det känns som att jag efter alla dessa år faktiskt gör någonting vettigt om dagarna. Att jag liksom lägger ner min tid på något som känns bra. Inte så där skrämmande meningslöst och tråkigt. Det känns bra nu. Känns som jag kommit rätt.
Min klass kan jag inte utala mig om så mycket än. Det finns fina personer, väldigt fina personer som jag verkligen vill lära känna. Kan jag få det? Kan jag få komma in till er? Jag skulle vilja det. Ni har ingen aning om hur mycket jag vill.

Jag längtar tills vi får börja spela. Jag älskar att jämföra schema med dom andra linjerna. För. Då ser jag verkligen. Jag har valt rätt. Det är det här jag vill göra. Jag är så nöjd så nöjd. Äntligen känns skolan inte längre som ett fängelse dit man tvingas gå. Det är annorlunda nu. Hela omgivningen, tillvaron, stämningen är annorlunda. Plötsligt blev vi mindre barn, mera vuxna. Visst, det skrämmer mig en aning, men vi är alla barn innerst inne och det är därför allt känns så jävla bra. Jag ska leka mig igenom den här tiden. Fram ska vi dansa på våra instrument.
Jag är lycklig.
Jag är lycklig att jag har MU1.

Och det är skönt att ikväll har jag inget att göra.
Och ja, jag älskar mig själv så, så här ser det ut när jag våldgästar min systers dator.