Nu är det väl revolution på gång?
Det är inte höst än. Det är faktiskt knappt nära höst. Sommaren är fortfarande här, men nog kryper sig kylan på. Eller nej. Inte kylan. Luften. Den torra luften. Den där friska, starka luften. Jag gillar det.
Loppis med Evelina. Vi hittade lite värda saker. Kicki spelade, det var fint. Det var varmt ute. Och det blåste så där lagom mycket. Och jag har en ny armbandsklocka. En sån där som jag önskat mig så länge. Med svart läderband och vit urtavla med guldkanter. Väldigt clean och fin. Det rimmade. ^^
Så nu vet jag vad tiden är, det kan vara bra. Speciellt med tanke på att jag nu mera går på en fungerande-klock-tom skola.
Jag lyssnar på den löjligt synthiga låten Just can't get enough av Depeche Mode .
Bara för att de påminner mig och Herman och Arvid. För att ni är dom bästa som finns. Och jag älskar att lyssna på mammas nys kille med er och göra kojor och kittlas och sitta på biblioteket och ligga i gräset och prata i timmar och sno varandras saker. Och dansa på apberget till musik som bara vi kan höra. Well. I just can't get enough.
