Petrur

Det var underbart att komma hem. Jag vill att ni ska veta det. Att inte längre känna sig ensam. Att kunna säga till sina vänner att man kommer dit och dit, att man är på väg till dom, att träffa dom.
Fredag kväll med Herman, Amanda, Henrik och Petter. Underbart.
Ljuset. Och dofterna.
Herman Herman Herman.
Film i Petters soffa. Och pratet. Och skratten.
Slut på tystnaden. Slut på ensamheten. Jag är så glad att vara hemma.
Och även fast Herman blev sjuk och åkte hem och fastän jag inte tog mig till Arvid igår och fastän jag har ägnat dagen åt att sniffa rökelser, pumpa musik och rensa ur mitt rum så är allting så fint.
Jag älskar att vara hemma. Och fastän skolan börjar i övermorgon så är jag glad. Lycklig.
För nu är det inte så där längre. Det är inte som förut. Det är nytt. Det är bättre.
Och förlåt mig, men jag saknar er inte. Jag är bara så glad.


Arvid kom till stan imorgon.
Och Herman bli frisk.
Och Amanda, var med mig.
Och alla andra. Kom till stan och ge mig en kram.