Petrur

Det här är min måndagströst. Det är inte många skoldagar den här veckan och ändå känner jag mig så uppjagad. Det är så mycket som ska göras och samtidigt ingenting. Och jag gör inget. Jag sitter och tittar på bilder som får mig att vilja leva i stunder där man glömmer allt. Som i helgen. Jag levde bara där, bland blinkande lampor och ekande bas. Bland skratt och glasklirr och jordgubbar och ballkongsamtal. Jag vill leva den här helgen också.