Mourn the losses, because they're many. But celebrate the victories, because they're few.

Att filma sina vänner är något man borde göra oftare för man blir så förbövlat glad då man får uppleva stunderna igen. Och jag vet att det kallas för japansyndromet, att man inte kan leva på riktigt utan ser allting genom en kamera. Men det stämmer inte. Jag lever och jag älskar att spara det vi har.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0