Petrur

Det är tur att jag har annat, att jag inte är beroende längre och att jag kan trösta mig i att jag oftast inte är ensam. Att allting egentligen är så väldigt fint. Det är tur, annars skulle jag känt mig så bortkastad nu. Det är ju trots allt svårt att ta att man inte längre är med, att man inte räknas, inte är en del av. Det är svårt att inse för det är svårt att ta. Men just därför är jag så himla glad att jag har er alla, alla fina som inte glömmer bort. Vi hade en väldigt fin kväll igår och jag vill vara med er jämt. Jag vill sitta på station och känna värmen från ljusen och höra detta eviga brus av skratt och snälla röster. Vad som är värt allt, är att känna att man är med, jag finns, jag är här. Men att gräva ner sig och bli ledsen för att man inte längre räknas, det är bara dumt.