Nantes
Jag visade dig aldrig min sommar. Jag ser det som att den regnade bort. Eller som att tågluffen var det enda. Men ljug ljug. jag ljög. Jag gjorde mycket fint i sommar också. Låt mig förklara.
Jag kom hem från tågluffen med ryggsäcken full av nya kläder, presenter, foton och underbara minnen.
sedan fick jag jobb på världens mysigaste café och fick lite pengar i fickan efter att ha lensat min själv i tre veckor.
Jag gick på folkmusikfestival men hela familjen. Lyssnade på all möjlig musik med inslag av folk. Åt vietnamesisk mat, låg i gräset och tittade på barn som lekte i hö-klätterborgen och längtade efter bebisen i storasysters mage.
Och regnade bort förstås.
Jag åkte och kikade på Yoko Onos utställning i Wanås. Och satte upp mina önskningar på träd och klättrade på stegar för att se om himlen kom närmare.
Och lekte och kramades och pussades med min favorit såklart!
Och jag åkte till Helsingborg och badade i havet, mitt inne i stan och gick på mitt bästa fik och gick på min sista konsert någonsin med mina hjältar. Mina livräddare. Och jag stod och tänkte som hon på nyheterna, hon med skylten; Tack för att vi överlevde.
Och sedan åkte jag hem. Till min stora kärlek och till kalhyggen och barrskog och stock och sten och min älskade Kvartett och de bästa kompisarna man kan tänka sig. Och bästa skolan någonsin.
As if the choice were mine to make
Jag rev ut min garderob bara för att hitta den där jackan från då. Den fanns inte. Ibland tror jag att huvudet vill krossa oss. Varför längtar jag tillbaka?
Klubbland
Jag skriver inte här förrän det finns något att berätta. Nu gör det. Jag hade världens finaste helg. Finmiddag och bondens marknad, filmkväll och mys med massa fina kompisar hemma hos Kasper, nattklubb och fuldans och nackont med Tove och Krille, söndagsfika och superhjältefilm hos Kasper med alldeles för mycket vindruvor. Och sol. Ja, äntligen sol. Behaglg kyla. Höstluft. Jag säger hej.
