Vi lever knappast i samma världar
Jag sitter inne medan himlen faller ner över oss och trycker ihop mitt huvud till en liten värkande klump. Igår när jag skulle sova kom jag att tänka på att jag ju faktiskt har ett liv som ligger utanför allt det här. Kaffekalas och strandpromenader och grillkvällar och arbetsdagar. Jag började längta efter min skola och efter mina vänner och efter mitt rum och cykelvägarna i min hemstad och allt det där som existerar alla dagar på året utom då jag är här, utom på sommaren. Då finns inget annat än just detta. Kaffekalas, strandpromenader, grillkvällar och arbetsdagar. Jag lever overkligt här medan himlen faller ner över oss.
