Snurrasnurrasnurra
högpålivet.
högpåmusik.
högpårökelser.
Petronella snurrar runt runt runt. Väggar och golv och tak flyter ihop och rummet förvandlas till ett hav av ljus och värme. Hon drar in doften. Röken i rummet som gör henne lyckligt yr. Musiken strömmar genom ådrorna, spränger bakom öronen. Pianot pumpar i takt med hjärtat och runt runt snurrar hon.
Petronella snurrar runt med armarna ut i luften. Dansar. Krockar med väggar och möbler. Dom står ivägen. Står i vägen för Petronella och hennes lyckorus.
En ilning går genom kroppen och Petronella sluter ögonen. För röken från den lilla biten som finns kvar i hennes hand. Det bränner i näsan, i halsen, i lungorna. Det luktar gott. Starkt och bittert.
Petronella snurrarr fortare. Runt runt. Musiken, väggar, golv, tak, kjolen runt benen, röken i rummet... DUNS!
Petronella faller till golvet. Handen sträckt mot himlen. Allting är så vackert. Rummet snurrar och musiken skriker i öronen. Och så röken, doften som kittlar i näsan. Röken som fyller rummet.
Röken.
epm Söndag 1/2-09
Jag hatar drömmar.
Och jag hatar allt som får mig att tänka på hur dum
och korkad och totalt jävla fucked up jag var.
Jag hatar hatar hatar allt som får mig att tänka på det
jag älskade och aldrig kommer att få tillbaka bara
för att jag var så jävla töntig och envis och inte kunde
erkänna att jag redan hade förlåtit för länge sedan.
Jag hatar den här musiken. Den får mig att tänka på
sommarens äckligt ljusa och vackra nätter, som tog
all min sömn ifrån mig. Som la beslag på min hjärna
och alla mina känslor och fängslade mig från omvärden.
Jag var ju bara så jävla förbannad.
Jag tänkte ju inte att det skulle bli så här.
Jag trodde ju inte att det skulle bli för alltid.
